Nutritionstillförsel efter intensivvård

Detta är en Master-uppsats från Umeå universitet/Institutionen för omvårdnad

Sammanfattning: Bakgrund: Att råka ut för en kritisk sjukdom som kräver intensivvård kan medföra en snabb reducering av muskelmassa och en samtidig muskelsvaghet. Förändringar som även är associerade med förlängd sjukhusvistelse, en minskning av den funktionella återhämtningen efter utskrivning och som kan resultera i en försämrad livskvalitet för patienten. Flera studier har visat att intensivvårdspatientens nutritionsintag efter intensivvård ofta är otillräcklig Motiv: Ungefär var tionde patient råkar ut för någon form av vårdskada och då inkluderas även skador som inte är relaterad till den underliggande sjukdomen och således hade kunnat undvikas. En säker vård innebär att ha kunskap om riskerna och att arbeta så att riskerna minimeras Syfte: Studiens syfte var att undersöka hur mycket näring intensivvårdspatienter som vårdats tre dagar eller mer på IVA erhåller på vårdavdelningen och om mängden näringstillförseln påverkar patientens rörlighet, muskelkraft och antal dagar på sjukhus. Metod: Studien har en kvantitativ design och är en del av en större pågående feasability studie. Data som samlades in var dagligt energiintag inklusive intravenöstoch enteralt intag fram till utskrivning eller max 28 dagar. Var 3–5 dag kontrollerades greppstyrka och ICU Mobility Scale för analys av muskelkraft och rörlighet. 33 patienter inkluderades genom konsekutivt urval. Kriterier för inklusion var patienter >18år som vårdats tre dagar eller mer på IVA och kunnat ge muntligt och skriftligt samtycke till studien. Resultat: Resultatet visade en stor variation i intaget både vad gäller kalorier och protein. Samma patient kunde under sin vårdtid ha såväl ett betydande underskott som ett överskott när det gäller erhållna kalorier i relation till det uppmätta energibehovet. Samtidigt fanns det patienter som aldrig uppnådde sitt energibehov under hela vårdtiden. Näringsintagets påverkan på rörlighet och muskelkraft visade på en svag signifikant negativ korrelation vid den andra mätningen Konklusion: Ingen av patienterna erhöll sitt uppmätta kaloribehov under hela vårdtiden. Majoriteten av vårdtiden fick mer än hälften (57,58 %) av patienterna under 80 procent av sitt energibehov. Det fanns en signifikant men svag negativ korrelation vid andra mätningen när kalori- och proteinintaget korrelerades mot patientens rörlighet (ICU mobility) och greppkraft med undantag av kaloriintag mot rörlighet. Vid tredje mättillfället fanns sambandet inte längre kvar.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)