Herrelös för alltid - eller vill någon ansvara för en fastighet med negativt värde? - En uppsats om konkursförvaltarens möjlighet att överge fastigheter som har ett negativt värde vid konkurs.

Sammanfattning: Övergivna återvinningscentraler på flera platser i Skåne har under det senaste året varit ett omtalat ämne. I Sverige finns ett hundratal fastigheter som saknar ägare. En fastighet kan bli herrelös genom att en konkursförvaltare väljer att överge fastigheten under pågående konkurs om fastighetens ekonomiska värde är negativt. Förfarandet har kommit att benämnas som abandonering i svensk rätt. Det finns ingen lagstiftning där förfarandet regleras. Däremot har Högsta domstolen bekräftat i praxis genom NJA 2004 s. 777 att abandonering erkänns som ett alternativ för konkursförvaltaren att nyttja när fastigheters värde är negativt. Uppsatsens syfte är att utreda om det finns behov av en lagstiftning gällande möjligheten att överge egendom med negativt värde eller egendom som har alltför höga försäljningskostnader. I uppsatsens inledning presenteras bolaget X och det problem som den ansvarige konkursförvaltaren Y ställs inför vid avvecklingen av bolaget X i samband med dess konkurs. Inledningsvis redogörs det för allmänna aspekter i konkursen och allmänt om hur förfarandet går till. Därefter ges en beskrivning av konkursförvaltarens ansvar och uppdrag. I uppsatsens efterföljande kapitel redogörs det för vad som avses med begreppet abandonering utifrån vad som framkommer i dokt-rin, praxis och i förarbetena. De två främsta rättsfallen som det redogörs för är NJA 2004 s. 777 samt MÖD 2015:19, därutöver redogörs även för andra rättsfall där abandonering av egendom berörts. Fram till att MÖD kom fram till sitt avgörande i MÖD 2015:19 var utgångspunkten att abandonering var en tillåten metod för konkursförvaltaren att utnyttja. Efter MÖD:s avgörande är det inte längre en lika säker utgångspunkt att det alltid är tillåtet. Det kan anses att abandonering kan ske så länge som det inte finns offentligrättsliga förpliktelser kopplade till egendomen så länge som det inte framkommer nå-gon ny praxis på området eller lagstiftning. I det efterföljande kapitlet redogörs det för möjligheten för konkursförvaltare att abandonera egendom i norsk och amerikansk rätt. I både länderna finns lagstiftning för förfarandet. I norsk rätt framkommer det inget som tyder på att abandonering inte borde tillåtas på grund av att det finns offentligrättsliga för-pliktelser kopplade till egendomen. I USA är uppfattningen däremot delvis en annan, det framgår av amerikansk rätt att abandonering inte får ske om delsta-ten har miljörättslig lagstiftning som gör att det inte är tillåtet. Slutligen i uppsatsens sista kapitel diskuteras vad som framkommit om aban-donering i uppsatsen. Därutöver ges en genomgång av bolaget X och hur det hade varit möjligt att abandonera egendom enligt norsk, amerikansk och slut-ligen svensk rätt med hänsyn till vad som framkommit i uppsatsen. I den ef-terföljande delen i det sista kapitlet diskuteras hur lagstiftning om abandone-ring i svensk rätt borde se ut och om det finns ett behov för lagstiftning. Slutsatsen blir att ett sådant behov finns för att säkerställa att det blir mer för-utsägbart vilka alternativ en konkursförvaltare har när egendom har ett nega-tivt värde. Det framkommer också att det måste finnas lagstiftning där det framgår när abandonering är tillåtet och när det inte är tillåtet. Vidare fram-kommer det också att det finns ett behov av att lagstiftning är på plats för att säkerställa att miljön blir tillräckligt skyddad gentemot föroreningar och att det finns någon som blir ansvarig för att återställa miljöskadade fastigheter.