Inverkan av höjdmodellens upplösning på brandriskkartor framtagna med multikriterieanalys : Fallstudie över Kårböle

Sammanfattning: Syftet med denna studie har varit att utvärdera hur upplösningen på höjdmodellen inverkade på brandriskkartor som togs fram genom multikriterieanalys (MKA) och vilka upplösningar på höjdmodellen som gav bäst avvägning mellan tidsåtgång och tillförlitliga resultat. Studien avgränsades till ett område runt Kårböle, Gävleborgs län. Valet av kriterier baserades på vilka faktorer tidigare studier har använt för att skapa brandriskkartor genom MKA. För viktning av faktorerna användes analytisk hierarkisk process. Viktningen baserades på studier som genomförts i områden med liknande klimat. För att hitta svagheter i viktningen genomfördes känslighetsanalysen One-Factor-At-A-Time. En höjdmodell med 2 m upplösning omsamplades till upplösningar på 20, 50, 150 och 300 m. Det skapades därefter fem olika brandriskkartor baserade på dessa upplösningar genom MKA och tidsåtgången för att skapa varje karta noterades. För att utvärdera hur tillförlitliga dessa kartor är validerades dem genom FA-statistik där referensbranden var en tidigare skogsbrand som brunnit i området. Resultatet av känslighetsanalysen visade att vegetationstyp och närhet till bebyggelse var de två känsligaste faktorerna. Detta kan ha berott på svagheter i viktningen. Förändringar av dessa vikter gjorde dock ingen skillnad för var de högsta cellvärdena uppstod, vilket indikerade att viktningen var robust. Valideringen gav olika resultat beroende på vilken ekvation som användes, men F2U gav en medelmåttig korrelation med referensbranden, vilket är ett acceptabelt värde. Det fanns endast marginella skillnader i hur väl de olika brandriskkartorna korrelerade med referensbranden. Tidsmässigt var 2 m upplösning långsammare än övriga upplösningar medan de övriga upplösningarna hade liknande tidsåtgång. Slutsatserna av denna studie var att höjdmodellens upplösning endast har marginella effekter på hur tillförlitliga brandriskkartorna blir. Tidsmässigt var det ingen skillnad mellan de olika upplösningarna, med undantag för 2 m upplösning som var betydligt långsammare än övriga. För brandriskkartering genom multikriterieanalys rekommenderas det att använda en upplösning på 20 eller 50 m på höjdmodellen enligt resultaten av denna studie.