Eleverna vid Smögens ambulerande Lotsbarnskola i mitten av 1800-talet : En studie i utbildningshistoria inom Ämneslärarprogrammet med mikrohistorisk ansats om eleverna och undervisning i den ambulerande Lotsbarnskolan på Smögen år 1866 analyserat ur ett g

Sammanfattning: Sammanfattning  De statliga Lotsbarnskolorna bedrev skolverksamhet på drygt tjugo platser runt om på Sveriges kust under åren 1845 – 1925. Lotsbarnskolorna var till en början i de flesta fall ambulerande, vilket innebar att skolverksamheten flyttades mellan två till tre platser under året,  och startades för att skapa möjligheter att föra lotsyrket vidare från far till son då yrket var ett statligt ämbetsmannayrke som krävde utbildning för att ta examen. Skolorna slog upp portarna tre år efter införandet av den allmänna Folkskolan, då kustborna ansåg att deras geografiska belägenhet och klimatet gjorde att deras barn under långa perioder hade svårt att ta sig till Folkskolan på fastlandet. Forskning på Lotsbarnskolorna och dess ambulerande verksamhet är bristfällig och den som finns är gjord med utgångspunkt i skolor på Sveriges ostkust, mitt bidrag till forskningsläget blir därför Lotsbarnskolorna i Bohuslän på västkusten under mitten av 1800-talet. Studier gjorda på Folkskolan under 1800-talet visar på ett starkt motstånd på många håll för att starta sockenskolor och klassrummen var segregerade där barn av olika kön och från olika sociala klasser inte fick samma tillgång till undervisningen. Forskning som berör fiskesamhällenas organisation och arbetsgemenskap på västkusten pekar på att samhållningen var stark och att kvinnorna till synes tenderade att ha en starkare ställning än sina systrar på landsbygden. Jag har mot denna bakgrund valt att göra en berättande studie med mikrohistorisk ansats på den ambulerande Lotsbarnskolan på Smögen år 1866, och med hjälp av de teoretiska perspektiven genus och klass analyserat handskrivna källor som lärarinnan Agneta Eugenia Hallin har lämnat efter sig. Källorna vittnar om de 27 eleverna som fanns i klassen, vilken bakgrund de hade och vilka ämnen det läste. Fram träder bilden av ön Smögen som ett livligt bohuslänskt fiskesamhälle med liberala strömningar i mitten på 1800-talet och en skolklass som består av en blandad grupp elever av både flickor och pojkar med bakgrund från olika yrkeskategorier och i olika åldrar. Studien utifrån källorna avseende Lotsbarnskolan på Smögen 1866 visar på att ur ett genus- och klassperspektiv går det inte att utläsa några tendenser till större skillnader i elevernas tillgång till undervisning. Den ambulerande skolformen innebar att eleverna endast fick undervisning drygt tre månader under året.