Att stötta föräldrar i anknytningsprocessen : En kvalitativ empirisk studie gjord med barnsjuksköterskor verksamma inom neonatalvården

Sammanfattning: SammanfattningBakgrund: Tidig separation i samband med födseln av ett för tidigt fött och svårt sjukt barn kan leda till att anknytningen mellan föräldrar och barn påverkas. För att ett barn ska få en god känslomässig och psykosocial utveckling behövs en trygg anknytning. Barnsjuksköterskan har i sitt ansvarsområde att arbeta främjande för att anknytningsprocessen ska bli så god som möjligt.Syfte: Beskriva barnsjuksköterskors erfarenheter av att stötta föräldrar i anknytningsprocessen efter att de separerats från sitt för tidigt födda eller sjuka nyfödda barn.Metod och tillvägagångssätt: En kvalitativ metod med en induktiv ansats tillämpades. Elva barnsjuksköterskor på fyra olika neonatalavdelningar i Mellansverige intervjuades och innehållet analyserades därefter enligt Graneheim och Lundmans innehållsanalys.Resultat: Det framkom att barnsjuksköterskorna främjade anknytning mellan förälder och barn genom att göra anpassningar i miljön för att möjliggöra närhet och hud mot hudkontakt. Barnsjuksköterskan lade vikt i arbetet på att ge föräldrar emotionellt stöd för att främja anknytningsprocessen. Resultatet presenterades i två huvudkategorier med tillhörande subkategorier: Betydelsen av att skapa förutsättningar för noll-separation (Arbeta för att främja fysisk närhet mellan förälder och barn efter tidig separation, Optimera miljön kring barnet för att öka chanserna att främja anknytning, Att ha tillräckligt med resurser) och Betydelsen av att stärka föräldrarna i deras föräldraroll (Ge föräldrarna emotionellt stöd, Stötta föräldrarna i att de är huvudansvariga för barnets omvårdnad).Slutsats: Det finns fysiska och emotionella hinder som kan påverka anknytningsprocessen mellan föräldrar och barn. Barnsjuksköterskan spelar en viktig roll i att ge föräldrar det stöd de behöver för att främja anknytningsprocessen.