Är du blind eller?! : synskadades upplevelse av kollektivtrafikens tillgänglighet i Malmö

Sammanfattning: Uppsatsens syfte är att belysa hur människor med nedsatt syn upplever tillgängligheten tillkollektivtrafik i Malmö samt diskutera och problematisera det klassiska förhållningssättet gentemot begreppet tillgänglighet. Uppsatsens metod är av kvalitativ karaktär. Intervjuer genomfördes för att undersöka hur synskadade i Malmö upplever tillgänglighet till kollektivtrafiken. En dokumentstudie har genomförts för att undersöka hur Malmö stad och Region Skåne definierar och tillämpar begreppet tillgänglighet i sitt arbete mot mer hållbar mobilitet. Slutligen har vi genomfört en kompletterande deltagande övning där vi fick uppleva hur tillgänglig staden är utifrån blinda människors perspektiv. Vi har kommit fram till att människor med nedsatt syn har behov som inte tillmötesgås av den allmänna kollektivtrafiken. En rad behov, exempelvis tillgång till information, är begränsad till följd av kollektivtrafikens bristande teknisk funktion. Ytterligare behov, till exempel självständighet och spontanitet, är svåra att tillmötesgå eftersom de återfinns bortom det kvantifierbara. Dessa icke kvantifierbara behov kan inte kopplas till specifik kvalitet vilket påvisar svagheten i att definiera kollektivtrafikens tillgänglighet utifrån befintliga kvaliteter. Dokumentstudien påvisar att de två administrativa organen Region Skåne och Malmö stad definierar och tillämpar tillgänglighet på ett sätt som frånkopplar individen. Fokus finns på mätbara indikatorer för att definiera tillgänglighet till kollektivtrafik. Dokumentstudien visar också att Malmö stad försöker inkorporera den individuella resenären vilket uppenbaras då kommunen genomför kvalitativa bedömningar av kollektivtrafikens tillgänglighet. Kvantifierbara indikatorers dominans i sammanhanget återspeglas dock då Malmö stad utför kvantitativa undersökningar som indexerar kollektivtrafikens kvalitet och tillgänglighet varje år och kvalitativa bedömningar vartannat år. Uppsatsens slutsats är att begreppet upplevd tillgänglighet kan bidra till en mer samtalsdriven planering där människans behov står i fokus istället för kollektivtrafikens kvalitet. Genom att planera med människor skapas förutsättningar att inte missa behov som finns bortom det kvantifierbara. Om planering utförs med nuvarande och framtida brukare kan kollektivtrafiken bli mer tillgänglig för fler vilket är viktigt för den hållbara utvecklingen.