Hur påverkar typen av motivation elevernas uppskattning till innehållet på idrottslektionen? : En kvantitativ studie om motivation och uppskattning

Sammanfattning: Få gymnasielever uppnår idag rekommendationerna om fysisk aktivitet och löper då risk att inte uppnå de positiva effekterna för hälsa och välbefinnande. Motivation är centralt för att förklara olika beteenden och med hjälp av självbestämmandeteorin kan beteenden förstås och förklaras. Känslan av autonomi, kompetens och tillhörighet är grundläggande psykologiska behov och beroende på hur dessa behov tillfredsställds kommer elever motiveras på olika sätt. Syftet med studien är att undersöka hur gymnasielever motiveras och jämföra om det finns någon koppling till uppskattning för innehållet på idrottslektionen, samt jämföra mellan killar och tjejer. Studien genomförs med en kvantitativ metod genom en enkätundersökning med gymnasieelever (n=126). Resultatet visade att den vanligaste typen av motivationsform att delta på idrottslektionen var självbestämmande motivation, dvs inre motivation och identifierad reglering. Elever som drivs av självbestämmande motivation tenderar att uppskatta majoriteten av innehållet på lektionen medan elever som motiveras av extern reglering och är amotiverade tenderar att inte uppskatta innehållet på lektionen. Det fanns en tydlig negativ korrelation hos amotiverade tjejer att inte uppskatta bollsport eller fysisk träning.