Avtal mellan driftsbolagdelägare : är de kompletta och behöver de vara det?

Detta är en L3-uppsats från SLU/Dept. of Economics

Sammanfattning: Inom jordbrukets primärproduktion pågår idag en utveckling, där företagen blir allt större. En stor del av denna expansion sker inom nuvarande företagsstruktur. Ett allt vanligare sätt är dock att lantbrukare expanderar genom samverkan. Den mest långtgående formen av samverkan är när lantbrukare bildar gemensamma driftsbolag. Detta innebär i många fall att flera tillgångar blir ägda gemensamt samt att investeringar i varierande grad blir relationsspecifika. För att reglera denna samverkan behöver parterna utforma avtal. Syftet med uppsatsen är att undersöka om de avtal, som tecknas mellan driftsbolagsdelägare, är kompletta och om de behöver vara det. För att nå detta syfte intervjuas delägare till tre driftsbolag. En gemensam nämnare för delägarna är att driftsbolaget har ett stort moment av relationsspecifika investeringar. Frågorna formas utifrån variabler, som identifieras inom tre teorier. Arbetets teoretiska ram består av äganderätts-, transaktionskostnads- samt "incomplete contract"-teori. Inom ramen för äganderättsteorin diskuteras det gemensamma ägandets påverkan på avtalens utformning. Utifrån transaktionskostnadsteorin analyseras kostnaderna för att upprätta avtalen. "Incomplete contract"-teorin ger svar på frågan om varför avtal formas, om de inte blir kompletta. Driftsbolag att intervjua identifieras med hjälp av tidskrifter och personer, som har kunskap om området. Fallstudierna visar att avtalen inte är fullständiga, men erfarenheterna varierar. En orsak till detta är att driftsbolagen varit verksamma under olika lång tid. I de fall, då tidsaspekten är en faktor, har driftsbolagen m.a.o. olika erfarenheter. I något fall har man fått ändra och komplettera avtalen, medan det i andra fall verkar finnas behov av förändringar eller kompletteringar. Gemensamt för fallföretagen är att det funnits en ambition att teckna så kompletta avtal som varit möjligt. Den teoretiska analysen visar att det mot bakgrund av driftsbolagens karakteristika inte krävs att avtalen är fullständiga. Parterna måste inse att framtida omförhandlingar av avtalen måste göras från tid till annan. Noggrant utformade avtal innebär dock att de enskilda delägarna känner större trygghet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)