Hur bostadsrättsmedlemmars intressen kommer till uttryck i styrelsearbetet - En intervjustudie med ordföranden i bostadsrättsföreningar

Sammanfattning: Samtalet om den svenska bostadsmarknaden har på senare tid präglats av en rad ekonomiska frågor. Höjda priser, amorteringskrav och skärpta lånevillkor är något av det som diskuterats flitigt bland såväl köpare, säljare, mäklare och politiker. Det som dock sällan diskuteras är att alla de som köper och äger en bostadsrättslägenhet också blir medlem i någon av landets cirka 22 000 bostadsrättsföreningar samt också i många fall tar plats i föreningens styrelse. Uppskattningsvis sitter 150 000 brf-medlemmar som ledamöter i en bostadsrättsstyrelse (Fastighetsvärlden, 2019). Detta är intressant ur två perspektiv; å ena sidan förvaltar dessa styrelser stora ekonomiska värden, å andra sidan är det lekmän som sitter i styrelserna. Syftet med den här uppsatsen är att skapa förståelse för styrelsearbete i bostadsrättsföreningar utifrån styrelseordförandens perspektiv. I perspektiv av bolagsstyrningsteori problematiseras hur medlemmarnas intresse kommer till uttryck i styrelsearbetet samt hur man som medlem kan kontrollera att ens intressen tillgodoses.Studien baseras på fem intervjuer med ordföranden i fem olika bostadsrättsföreningar och visar att medlemmarna i dessa bostadsrättsföreningar har ett lågt engagemang för styrelsearbetet och att man till stor del inte kontrollerar sin investering som ägare i den utsträckning som styrelseordförandena finner önskvärt. Detta kan förklaras av att det existerar kontrollfunktioner såsom stadgar och stämma som gör det möjligt för medlemmarna att passivt kontrollera styrelsens arbete. Denna passivitet kan dock ge visst utrymme för styrelseordföranden att föra sin egen agenda. Utöver detta så framkommer det också att majoriteten av föreningarna har externa relationer som ekonomiska förvaltare för att se över ekonomin och hjälpa till med råd vid större investeringsbeslut. Även dessa relationer bidrar till ett lågt engagemang hos medlemmarna, men ger också medlemmarna en trygghet som gör att medlemmarna kan ägna sig åt det som tycks vara deras främsta intresse, ”att bara bo”.