Svenska skattetilläggets förhållande till Europakonventionens artikel 6 - är den nya lagregeln (2003 : 211) tillräcklig?

Sammanfattning: Det har länge debatterats huruvida de svenska skattetilläggsreglerna är förenliga med de krav som Europakonventionen ställer upp i artikel 6. Efter att Sverige blev fällda av Europadomstolen i fallen Janosevic mot Sverige och Västberga Taxi AB & Vulic mot Sverige har regeringen gjort justeringar i skattebetalningslagen och taxeringslagen, med syfte att göra den svenska lagstiftningen förenlig med Europakonventionens krav. Syftet med vår uppsats har varit att undersöka om den nya lagregleringen är förenlig med Europakonventionens artikel 6 eller om Sverige riskerar att fällas ytterligare fler gånger av Europadomstolen rörande det svenska skattetillägget. Vi har använt oss av en rättsdogmatisk metod som innebär att vi har använt oss av lagstiftning, förarbeten, praxis och befintlig doktrin för att undersöka vårt syfte på bästa möjliga sätt. Vi undersökte den framförda kritiken mot den nya lagregleringen samt de punkter där Sverige blev fällda av Europadomstolen. Dessa punkter har vi sedan jämfört med den nya lagstiftningen för att granska om den var tillräckligt ändrad för att Sverige i framtiden inte skall riskera att fällas av Europadomstolen. Vi konstaterade att Sverige inte har gjort fler lagkorrigeringar än man var tvungna till. Detta kan bero på att man var nöjd med befintligt lagrum och ändrade därför endast det som Sverige var tvungna att ändra på, för att vara förenliga med Europakonventionens artikel 6. De områden vi ställer oss tveksamma inför vid ett eventuellt framtida mål är hållbarheten i beviskravet, oskuldspresumtionen och slutligen skälig tid. Vi tycker att regeringen borde ha anpassat skattetilläggsreglerna fullt ut eftersom en eventuell ny fällande dom skulle bidra till en ny lagreglering som är både tidskrävande och kostsam. _______________________ It has been widely debated whether the Swedish regulation concerning tax surcharges is in accordance with the requirements stipulated by Article 6 of the European Convention. After Sweden being convicted by the European Court of Human Rights in the Janosevic and Västberga AB cases, the Swedish Government has adjusted the SBL and the TL in an attempt to ensure that legislation is in alignment with the requirements of the European Convention. The aim of this dissertation is to investigate whether this new legislation is in accordance with the requirements stipulated by Article 6 of the European Convention, or whether Sweden is in danger of further convictions by the European Court of Human Rights on account of its tax surcharges. To fulfil the aim of this dissertation we have studied legislation, legislative history, practice and doctrine when possible. We have analysed the criticism given to the new legislation and the items where the European Court of Human Rights has convicted Sweden. These items have been compared to the new legislation to examine whether the European Court of Human Rights has adequately adjusted the legislation in order to reduce the possibility of a future conviction. We found that Sweden has made no alterations to its legislation apart from those absolutely necessary in order to be in alignment with Article 6 of the European Convention, possibly because Sweden was satisfied with its former legislation and therefore minimised the alterations. The areas where we sense the possibility of future problems are those concerning requirements regarding evidence, the presumption of innocence and finally within a reasonable amount of time. We believe that the Swedish Government ought to adjust the regulation concerning tax surcharges fully, since a future conviction would lead to further adjustments of the legislation, which is both time-consuming and costly. The dissertation is written in Swedish.