Effekten av fysioterapeutiska behandlingsmetoder hos barn och ungdomar med balans- och koordinationssvårigheter, vid utvecklings koordinationsstörning (DCD) och sjukdomar liknande Congenital Disorders of Glycosylation (CDG) : En systematisk översikt

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på grundnivå från Luleå tekniska universitet/Institutionen för hälsa, lärande och teknik

Sammanfattning: Introduktion: Två till tre barn beräknas årligen födas med diagnosen Congenital disorder of glycosylation (CDG). Flera symptom kan kopplas till diagnosen och däribland balans- och koordinationssvårigheter. Fysioterapi används för att hjälpa individen att hantera motoriska besvär, vilket gör fysioterapi till en viktig del i behandlingen. Då diagnosen fortfarande är relativt nyupptäckt är kunskapsgrunden gällande fysioterapi och dess applikation på patientgruppen relativt liten. Syfte: Syftet med studien var att undersöka effekten av fysioterapeutiska behandlingsmetoder hos barn och ungdomar med balans- och koordinationssvårigheter, vid utvecklings koordinationsstörning (DCD) och sjukdomar liknande Congenital Disorders of Glycosylation (CDG).  Metod: PICO användes till att utforma sökord till de två frågeställningarna. Totalt 12 sökningar utfördes i databaserna, Pubmed, Sage journals, Cinahl och ScienceDirect. I dessa databaser valdes totalt 20 artiklar ut för att besvara syftet. Resultat: Samtliga studier presenteras i en PICO tabell. Vid balanssvårigheter är de vanligaste interventionerna olika typer av styrketräning, motiverande aktiviteter som utmanar balansen som till exempel Taekwondo samt balansspel i exergames. Vid koordinationssvårigheter är de vanligaste interventionerna lekfulla och utmanande för den motoriska funktionen, som Neuromotorisk träning eller utmanande spel med Wii-fit där barnen behöver tänka extra på sitt rörelsemönster eller balans. Konklusion: Den vetenskap som finns idag visar att fysioterapi har en god effekt vid balans- och koordinationssvårigheter för diagnoser där dessa två symptom är mycket vanligt förekommande, till exempel vid utvecklings koordinationsstörning och cerebral pares. Det visar även på att mer forskning behövs för framtiden för att kunna svara på vilka interventioner som specifikt kan anpassas till CDG patienten.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)