Ser vi barnet i utformningen av gaturummet? : En utvärdering av barnkonsekvensanalys som metod för synliggörande av barnets bästa i planprocessen

Sammanfattning: Barns lek sker 80% av tiden utanför lekparken och med förtätningen av städerna minskar barnens förutbestämda lekytor ännu mer. Sedan barnkonventionen blev svensk lag 2020 har diskussionen ökatkring hur vi skapar barnvänliga miljöer och vad artiklarna innebär för utformningen av staden.Barnkonventionen medför att barnets bästa ska beaktas i alla beslut som direkt eller indirekt rör barn. För planprocessen innebär det att barnets bästa ska synliggöras i alla delarna, från Start-PM till Laga kraft. En metod som tagits fram för att hjälpa beslutsfattare att beakta barnets bästa är barnkonsekvensanalys(BKA). Vilken effekt BKA har på projekten varierar och det verkar saknas en utvärdering av hur det blev i slutändan. Studien syftar därmed till att undersöka vad barnets bästa innebär för utformningen av ett gaturum och om BKA som metod synliggöra det i planprocessen.Studien består av dels en litteraturstudie som bland annat sätter upp ett ramverk kring barnvänlig miljö,belyser barns utvecklingsstadier och förmågor, Hart´s delaktighetsstege och gaturummets uppdelning ochbetydelse i staden. Därefter genomförs en intervjustudie i syfte att skapa större förståelse för ramverkets betydelse för gaturummet, men också för att fördjupa kunskapen kring om hur man arbetar med BKA. Sedan gör studien en innehållsanalys av strategidokument från Stockholms stad, för att titta på hur staden arbetar för att uppnå barnkonventionens artiklar, samt för få en insikt kring vad stadens ambition är för att bli en barnvänlig stad. Sist genomfördes en fallstudie över planområdet Norra Djurgårdsstaden (NDS)Gasverket Västra med syfte att se om barnets bästa synliggjordes i planprocessen med hjälp av metoden BKA. Litteraturstudien fann tre huvudord som tillsammans ansågs beskriva barnvänlig miljö översiktligt och därmed bidrar till en hälsosam utveckling hos barnen. Dessa tre ord är attraktivitet, självständighet och delaktighet. Intervjustudien resulterade inte i en exakt beskrivning av vad dessa ord mer specifikt innebär för utformningen av ett gaturum, förutom att flera aspekter framkom som viktiga att beakta. Intervjustudien visade huvudsakligen på att det är innebörden av dem orden för en specifik miljö, som vi kan fråga barnen om. Däremot framkom det att säkerhet och trygghet är de första funktionskraven som måste säkerställas i gaturummet innan några andra värden kan få plats på riktigt. I övrigt resulterade studien i en diskussion kring syftet med gaturummet för barnen och vilka roller den kan anta i staden, beroende på vad vi vill åstadkomma. Stockholms stad visade på stora ambitioner och implementering av barnkonventionen i mer eller mindre samtliga strategier. Det som saknades var en tydlighet i vad prioritering av gång och cykel (G/C) innebär, dåfallstudiens åtgärdsförslag mer visade på likvärdiga förutsättningar som för bilar. Kring BKA visade studien att metoden skapar förutsättningar för att synliggöra barnets bästa, men att det är kunskapen hos utförare, intresset hos mottagen, stadens ambition, projekts storlek och budgeten som avgör hur väl man lyckas synliggöra barnets bästa i planprocessen. Ur ett barnrättsperspektiv behöver även beslut om markanvändningen utgå från vad som är lämpligast för barnen, för att sätta grunden för att skapa barnvänliga miljöer.