Omvårdnadsåtgärders effekt på undernäring vid demenssjukdom

Sammanfattning: Bakgrund: Undernäring hos äldre är ett vanligt förekommande problem i Sverige, men även runt om i världen. Personer med demenssjukdom löper en ökad risk att drabbas av undernäring, vilket medför ett lidande för individen samt en kostnad för samhället. I sjuksköterskans ansvarsområden ingår bedömning, planering, genomförande och utvärdering av omvårdnadsåtgärder. Genom att förebygga undernäring kan sjuksköterskan motverka de negativa effekterna som undernäring innebär, både för individen och för samhället. Syfte: Syftet var att beskriva omvårdnadsåtgärders effekt på undernäring hos personer med demenssjukdom. Metod: En litteraturstudie med kvantitativ ansats och deskriptiv design användes för att besvara studiens syfte. I resultatet inkluderades totalt tolv originalartiklar. Resultat: Fyra kategorier av omvårdnadsåtgärder identifierades; servering av näringsdrycker, måltidsfrämjande aktiviteter, utbildning av patienter och anhörigvårdare samt ätstödjande åtgärder. Samtliga åtgärder visade signifikanta förbättringar av nutritionsstatusen hos deltagarna på olika validerade utfallsmått, bland annat; BMI, MNA och EdFED. Slutsats: Litteraturstudien visade omvårdnadsåtgärder i form av servering av näringsdrycker, måltidsfrämjande aktiviteter, utbildning av personer med demenssjukdom och anhörigvårdare samt ätstödjande åtgärder kan signifikant förbättra nutritionsstatusen hos personer med demenssjukdom. Detta leder i sin tur till minskad risk för ytterligare komplikationer, exempelvis förvirringstillstånd, fallolyckor och utveckling av trycksår. Utöver det mänskliga lidandet medför undernäring höga vårdkostnader. Därför bör sjuksköterskor implementera dessa åtgärder för att förebygga lidande hos individen och för att minska kostnaderna för samhället.