Verifiering av metod för dithiothreitolbehandling av testerytrocyter

Sammanfattning: Personer som lider av multipelt myelom (MM) behandlas ofta med daratumumab. Daratumumab fäster till CD38 på erytrocyter vilket leder till problem med förenlighetsprövning, såsom antikroppsidentifiering och screening. När daratumumab i patientens plasma binder till testerytrocyter, ger det upphov till panreaktivitet. Dithiothreitol (DTT), ett reduktionsmedel, denaturerar CD38 så daratumumabantikropparna inte kan binda in och panreaktiviteten motverkas. Genom att DTT-behandla testerytrocyter kan kliniskt viktiga antikroppar påvisas och säkrare blodtransfusioner genomföras. En nackdel med DTT är att även Kell-antigenet bryts ner och anti-Kell kan ej påvisas. Syftet med examensarbetet var att verifiera metoden för DTT-behandling av testerytrocyter utifrån Region Östergötlands metodbeskrivning. I studien ingick totalt 21 plasmaprover från totalt 10 daratumumabbehandlade patienter. Testerytrocyterna behandlades med DTT enligt hänvisande metodbeskrivning. Obehandlade samt DTT-behandlade testerytrocyter testades mot plasmaproverna utan tillsatta blodgruppsantikroppar. DTT-behandlade testerytrocyter testades därefter mot plasmaproverna med tillsatt känd antikropp. Resultatet visade på en daratumumabinterferens mot obehandlade testerytrocyter och en avlägsnad interferens mot DTT-behandlade testerytrocyter. Samtliga tillsatta antikroppar kunde identifieras förutom anti-K vilket var förväntat, samt anti-s. Anti-s är främst betydelsefull vid gravidimmunisering och är därför inte lika viktig i detta sammanhang. Positiva respektive negativa prediktiva värdet (PPV och NPV) utföll 100% respektive 50%. NPV blev sämre på grund av få sanna negativa resultat i studien. Resultatet för positive respektive negative percentage agreement (PPA och NPA) utföll 88,9% respektive 100%. Under studien var hemolys ett problem och vidare studier krävs för att undersöka hållbarheten på DTT-behandlade testerytrocyter. Slutsatsen är att metodbeskrivningen för DTT-behandling av testerytrocyter kan tillämpas med vetskapen att anti-K och anti-s ej kan detekteras.