När anhöriga kämpar i ensamhet : En kvalitativ litteraturstudie om anhörigas erfarenheter av att leva i en vardag med en närstående som har kognitiv sjukdom

Detta är en Kandidat-uppsats från Umeå universitet/Avdelningen för arbetsterapi

Sammanfattning: Frivilliga och ofrivilliga insatser från anhöriga blir en del av lösningen på utmaningarna i vården för personer som har kognitiv sjukdom. För att förbättra anhörigvården krävs större förståelse och mer kunskap om hur anhörigas vardag ser ut, samt om arbetsterapeutisk kompetens kan underlätta vardagen. Syftet med studien var att utifrån tidigare forskning beskriva anhörigas erfarenheter av att leva i en vardag med en person som har kognitiv sjukdom. För att besvara studiens syfte genomfördes en litteraturstudie med systematik där tio kvalitativa artiklar analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom det att anhöriga upplevde svårigheter i vardagslivet, vilket berodde på det stora vårdansvaret som åläggs dem. Anhöriga hanterade vårdarbördan genom att använda olika strategier, men de upplevde sig hjälplösa eftersom stödet från samhället var otillräckligt och saknade personcentrering utifrån deras unika vardagssituationer. Anhörigas egentid begränsas när de blir vårdare, vilket skapar aktivitetsobalans i deras liv när minskad tid går till återhämtning och fritid. Utifrån resultatet kan det antas finnas brister i hälso- och sjukvården när anhöriga inte hänvisas till arbetsterapeuter, som med sin kompetens skulle kunna bidra med en betydelsefull roll och underlätta deras vardag.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)