Språkligt självförtroende och kön : Elevers självupplevda förmåga att uttrycka sig muntligt och skriftligt på svenska

Detta är en Magister-uppsats från Högskolan i Borås/Akademin för bibliotek, information, pedagogik och IT

Sammanfattning: Inledning I skolans styrdokument anges flertalet punkter som handlar om språklig förmåga. Med en väl utvecklad språklig förmåga bör ett språkligt självförtroende följa i samma takt. Det är därför av intresse att undersöka om förmåga och självförtroende följs åt samt om det finns märkbara skillnader mellan könen. Syfte Syftet är att belysa vilken tilltro elever i årskurs nio har till sin egen språkförmåga inom svenskämnet samt om den språkliga tilltron skiljer sig åt mellan könen. Metod För att nå ett resultat av denna kvantitativa studie har instrumentet enkät används. Enkäten har delats ut till elever i årskurs nio fördelade över två skolor i Västsverige. Resultat Resultatet av studien visar på att det finns en skillnad i språkligt självförtroende mellan pojkar och flickor, där pojkar har högre tilltro till sin muntliga förmåga och flickor ansåg sig vara bättre på att formulera sig i skrift. Flickor har dock generellt högre betyg i svenska än vad pojkar har. Resultatet visar även att pojkar oftare får återkoppling från sina lärare i svenska än vad flickor får. När det handlar om att tala inför en grupp visar resultatet att pojkar inte känner sig nervösa i samma utsträckning som flickor gör.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)