Aktieindex - en varumärkesanvändning i förändring

Sammanfattning: Immateriella rättigheter utgör en väldigt viktig komponent på den globala markanden och enorma investeringar ligger ofta bakom uppkomsten och underhåll av starka varumärken. Detta skapar givetvis starka incitament att bevaka och skydda dessa varumärken och i den mån det går att reglera tredje mans användning genom exempelvis licenser. Frågan huruvida aktörer såsom banker och andra finansiella institut har rätt att referera till aktieindex, tillika registrerade varumärken, i strukturerade produkter har varit föremål för diskussion i drygt två decennier. En strukturerad produkt har oftast två komponenter varav den ena delen utgörs av ett derivat såsom en option, termin eller en swap. De är kopplade till händelser vid en given tidpunkt i framtiden och avspeglar ofta ett index. Det finns delade meningar om emittenterna, oftast banker, ska erlägga licensavgifter för att de refererar till aktieindex i strukturerade produkter. Diskussionen kretsar kring hur långt en varumärkesinnehavares ensamrätt sträcker sig och om referenser till deras varumärken i strukturerade produkter innebär intrång i denna ensamrätt. 2009 avgjordes frågan i Tysklands motsvarighet till Högsta domstolen, Bundesgerischthof. De fastslog att Commerzbank varken på grund av förväxlingsrisk enligt art. 5.1 eller genom intrång i anseendeskyddet enligt art. 5.2 i Direktivet gjort sig skyldig till varumärkesintrång genom att referera till Deutsche Börses DAX-index. Domstolen konstaterade dock att referenserna ska vara förenliga med god affärssed och det får inte skapas ett intryck att det finns ett affärsmässigt samband mellan banken och indexinnehavaren. Domen ger viss vägledning även för svenska förhållanden i och med den harmoniserade EU-reglerade varumärkesrätten. I uppsatsen redogörs för den varumärkesrättsliga ensamrätten, tredje mans berättigade användning utifrån lagstadgade inskränkningar, licensiering samt risker vid tredje mans användning av annans varumärke. Frågan är komplex men det kan konstateras att det ska göras en helhetsbedömning för varje enskilt fall. Av vikt är att framhäva att det inte sker en förväxling eller att referensen medför att det är vilseledande om det föreligger ett kommersiellt samband mellan banken och varumärkesinnehavaren. Omständigheterna kan bland annat undvikas genom att infoga en disclaimer, inte använda logotyper och endast använda tredje mans varumärke i brödtext och i anslutning infoga ett ®. Dessutom ska ett varumärkes främsta funktion, att garantera dess ursprung, inte riskera att försvagas eller helt försvinna. Frågan huruvida referenser till index i strukturerade produkter ska utgöra intrång i ensamrätten eller omfattas av varumärkesrättens accepterade inskränkningar i Sverige kommer med stor sannolikhet fortgå med anledning av de stora och skilda markandsaktörernas finansiella intressen. Frågan sträcker sig utöver diskussionen om varumärken.