En autoetnografisk studie om tillgängligheten för rullstolsburna personer i Uppsalas stadstrafik

Sammanfattning: Den här uppsatsen har till syfte att undersöka hur tillgängligheten av Uppsalas stadstrafik upplevs av rullstolsburna personer. Tillgänglighet av kollektivtrafik är en viktig del för att så många som möjligt ska åka kollektivt och står med i regionens strategiplaner. Tillgänglighet kan delvis mätas instrumentellt, men denna uppsats vill påvisa vikten av att inkludera den faktiska upplevelsen av tillgängligheten hos de som är i behov av den. Som rullstolsburen har jag med en autoetnografisk metod beskrivit mina upplevelser av resor gjorda med stadstrafiken under denna studie. Materialet, i form av anteckningar från resorna, har analyserats med hjälp av Kaufmanns motilitets-begrepp som ger djup åt de olika förutsättningarna som ligger till grund för den personliga mobiliteten. Om den personliga mobiliteten påverkas negativt på grund av hinder som uppstår för rullstolsburna så innebär det en större risk för en exkludering från samhället. Resultatet från den här studien diskuterar de vanligaste hindren som uppstår, konsekvenserna av de hindren samt sociala barriärer som påverkar möjligheten att resa kollektivt. Studien kan slutligen konstatera att hindren måste ses tillsammans, att det är kontexten av hela resan som måste tas i beaktning, samt att den sociala exkluderingen blir mer framträdande när kollektivtrafiken inte fungerar som det är tänkt.