Gärningsmannaskap vid flera personers deltagande i brott utifrån en bevisrättslig aspekt

Sammanfattning: Detta examensarbete avser att behandla en aktuell straffrättslig och processrättslig problematik som gestaltas i form av frågan om när en person som på något sätt deltagit i utförandet av ett brott, som utförts genom fleras deltagande, kan dömas som gärningsman för detsamma. Denna problematik kan behandlas både utifrån rent straffrättsliga aspekter och utifrån processrättliga/bevisrättsliga aspekter. En behandling av de straffrättsliga aspekterna har redan genomförts i flera juridiska verk, medan de processrättsliga aspekterna inte har blivit föremål för någon mera utförlig behandling. I syfte att tillföra något nytt i förhållande till denna problematik har förevarande examensarbete inriktats på att behandla just den processrättsliga, och närmare bestämt den bevisrättsliga, aspekten. Det huvudsakliga målet med arbetet har varit att försöka uppställa sådana minimikrav på bevisning som måste uppfyllas, vid flera personers deltagande i brott, för att domstol skall kunna döma en enskild deltagare som gärningsman för det aktuella brottet. Detta mål har försökts att uppnås genom en sammanställning av straffrättsliga kriterier, för när en sådan deltagare kan dömas i gärningsmannaskap, med allmanna krav på bevisning i brottmål. För att kunna uppnå målet har det följaktligen ansetts vara påkallat att i arbetet även behandla straffrättsliga aspekter, i form av fastställandet av minimikriterier för dömande i gärningsmannaskap, samt beviskrav och bevisprövning i brottmål. Då de straffrättsliga minimikriterierna inte i alla delar är klara och tydliga, samt då beviskravet och bevisprövningen i brottmål inte på något sätt har en entydig och klar innebörd, innebär en sammanställning av de båda inte alltid en lätt uppgift. Särskilt stora svårigheter kan urskiljas i de fall som en deltagare inte bevisligen kan anses uppfylla samtliga erforderliga brottsrekvisit i en brottsbeskrivning. En sådan svårighet utgörs t.ex. av situationen att en person, enligt gärningsbeskrivningen i ett åtal, har begått ett brott tillsammans med andra, i ett samförstånd. Föra att åtalet skall kunna bifallas måste det i förevarande fall bevisas att vederbörande verkligen varit i samförstånd. Frågor som härvid blir aktuella är bl.a. följande: ''vad är det exakt som skall bevisas?'', ''med vilken styrka skall detta bevisas?'', samt ''hur kan detta bevisas?''. Sådana frågor är inte alltid lätta att besvara och svaret kan många gånger variera i förhållande till olika faktorer. Det är också sådana frågor som utgör föremålet för detta arbete och förhoppningen är att arbetet klarar upp i vart fall vissa av sådana frågor.