Utvidgat förverkande - klart mera sannolikt

Sammanfattning: Uppsatsen redogör för den nya lagstiftningen kring förverkande av utbyte av brottslig verksamhet. Förverkandemöjligheten har utvidgats och beviskravet har sänkts till ''klart mera sannolikt'', vilket är ett nykonstruerat beviskrav. De frågeställningar som uppsatsen avser att besvara är innebörden av det sänkta beviskravet och hur det tolkas och förhåller sig till tidigare lagstiftning. Vidare kommer den tilltalades förklaringsbörda att diskuteras och hur EKMR art 6 och oskyldighetspresumtionen påverkas av det nya beviskravet. Uppsatsens syfte är att redogöra för och kritiskt granska de nya lagändringarna. Syftet har även varit att belysa det beviskrav som gäller vid förverkande av utbyte av brottslig verksamhet. Uppsatsen har avgränsats till att endast behandla BrB:s reglering med fokus på beviskravet och hur det påverkar åklagarens bevisbörda och den tilltalades förklaringsbörda. Förverkande av egendom från brott har funnits som rättsinstitut i Sverige ända sedan de gamla landskapslagarna. Det har länge funnits en övertygelse om att brott inte ska löna sig och att om möjligheten till vinning av brott begränsas så motverkas även brottsligheten. Den organiserade brottsligheten förutsätter vinningsbrott och brottsligheten har under de senaste åren ökat i Europa. Efter initiativ från Danmark antogs ett rambeslut i EU 2005 som innebar skärpt lagstiftning kring förverkande av utbyte som härrör från brottslig verksamhet. Medlemsländerna hade själva möjlighet att utforma regleringen utefter rambeslutets minimikrav. Sverige valde att gå längre i lagstiftningen än de minimikrav som uppställdes. Den senaste svenska lagändringen trädde ikraft den 1 juli 2008 och gällde det utvidgade förverkandet. Den innebar att egendom som härrör från brottslig verksamhet kan förverkas även om det inte går att koppla egendomen till ett konkret brott. Beviskravet, klart mera sannolikt, är nytt och placerat mellan ställt utom rimligt tvivel och sannolikt. Svensk lagstiftare ansåg att utan en sådan förändring skulle syftet med det utvidgade förverkandet inte uppnås. Flera remissinstanser och Lagrådet ansåg att beviskravet var otydligt och för att garantera den tilltalades rättssäkerhet krävs mer klar lagstiftning. Problemet med det nya beviskravet är att åklagarens bevisbörda lättar samtidigt som den tilltalades förklaringsbörda ökar. Den tilltalade tvingas förklara varför han/hon äger viss egendom för att det inte längre ska vara klart mera sannolikt att den härrör från brott och domstolen därmed lägger åklagarens uppgifter till grund för domen. Det nya beviskravet inverkar även på Sveriges åtaganden i EKMR art 6 och oskyldighetspresumtionen. Den tilltalade ska anses oskyldig fram till att dom faller och varje tvivel ska verka till dennes fördel. När det gäller det utvidgade förverkandet så blir tvivlet till den tilltalades nackdel då det från lagstiftarens sida presumeras att ett begånget brott med vinstsyfte ofta är ett av flera och att det därmed finns ytterligare illegala vinster att förverka.