En jämförelse av ljudlokalisation i horisontalplanet mellan M&RIE och RIE

Sammanfattning: Bakgrund: Förmågan att kunna lokalisera ljud är en binaural process som försvåras i samband med hörselnedsättning, eftersom tillgången till akustiska ledtrådar begränsas. Hörapparattillverkare strävar efter att främja användarnas tillgång till dessa ledtrådar genom nya innovationer. Den vanligaste modellen av hörapparat är i dagsläget bakom-örat-apparaten med högtalarenhet i hörselgången (RIE). Modellens mikrofonplacering bakom örat tillåter inte användaren att utnyttja öronmusslans akustiska egenskaper som hjälper vid ljudlokalisation. En hörapparattillverkare har därför tagit fram en ny teknik (M&RIE) som implementerar en ytterligare mikrofon placerad i hörselgången som bland annat syftar till att gynna användarens förmåga att lokalisera ljud. Syftet med denna studie är att undersöka ljudlokalisationsförmågan i horisontalplan med de två högtalarenheterna “M&RIE” och “RIE” hos normalhörande vuxna. Metod: 18 normalhörande deltagare genomförde tre lokalisationstest med respektive teknik. Signalerna i testen bestod av ett pulserande brus, en biltuta samt en ringklocka. Resultat: RIE presterade generellt bättre än M&RIE i lokalisationstestet vid samtliga signaler. En mindre andel bak-fram-förväxlingar skedde vid lokalisation med RIE än med M&RIE. Slutsatser: Den begränsande faktorn att M&RIE behöver anpassas med täta domer leder till nackdel i lokalisationsförmåga vid anpassning för mild hörselnedsättning. Undersökningen indikerar att fördelen av en öppen anpassning hos RIE är större än fördelen av en extra mikrofon i hörselgången för normalhörande deltagare vid horisontell ljudlokalisation.