Löneunderlagsregeln och kapitalandelskravet

Sammanfattning: 3:12-reglerna, är beteckning på den samling bestämmelser som reglerar hur stor del av avkastningen delägaren får realisera i inkomstslaget kapital. Utan särregleringen skulle en delägare kunna undvika den progressiva skatten för förvärvsinkomster genom att ta ut förvärvsinkomsten så som utdelning. Genom att fastställa ett gränsbelopp bestäms utrymmet som kan beskattas som kapitalinkomst. I beräkningen av gränsbeloppet finns möjligheten att tillräkna ett lönebaserat utrymme och således utöka utdelningsutrymmet. Införandet av det lönebaserade utrymmet syftade till att förbättra 3:12-reglernas effekt på risktagande i näringslivet. Regelverket har genomgått ett tjugotal ändringar sedan dess införande på 90-talet. Senaste ändringen gjordes år 2014 då ett kapitalandelskrav infördes i löneunderlagsregeln. Numera krävs ett kapitalinnehav motsvarande fyra procent för att få nyttja det lönebaserade utrymmet. Regeringen ansåg att tidigare löneunderlagsregel från 2006 hade medfört överkompensation i förhållande till den riskspridningen som föreligger i stora personalintensiva företag. Genom kapitalandelskravet avsågs 3:12-reglernas legitimitet upprätthållas. Kapitalandelskravet har starkt kritiserats av remissinstanserna och Lagrådet. I uppsatsen redogörs för löneunderlagsregelns utveckling samt sakkunnigas och näringslivets reaktion. I analysen konstateras att kapitalandelskravet kan kritiseras ur främst två aspekter; kapitalandelskravets riskavvägningsförmåga och kapitalandelskravet i förhållandet till skattelagstiftningskravet på neutralitet. Vidare konstateras att det finns indikationer på att näringslivet kringgår regelverket, vilket medför att kapitalandelskravets ändamålsenlighet kan ifrågasättas. Avslutningsvis konstateras att FARs förslag är mer lämpligt ur vissa av ovanstående aspekter.