Upphovsrättsliga aspekter på Internet-länkar

Sammanfattning: I juni 2000 avkunnade Högsta Domstolen dom i ett mål som varit föremål för stor uppmärksamhet. I målet var en 17-åring åtalad för att genom att på sin hemsida erbjuda länkar till ''olagliga'' s.k. Mp3-filer, musikfiler, ha kränkt de rättigheter som upphovsrättslagen tillerkänner upphovsmän och andra rättighetsinnehavare. Av olika skäl utdömdes inget ansvar i målet men det konstaterades att 17-åringen genom sina länkar tillgängliggjort musikfilerna. Innevarande arbete tar sikte på att utreda förutsättningarna för att hålla en ''länkläggare'' ansvarig för upphovsrättsintrång. Detta sker bl.a. genom en analys av det ovan nämnda Mp3-fallet, där slutsatsen dras att HDs dom i många stycken kan kritiseras. Det konstateras att en i förhållande till HDs dom divergerande syn på hänvisande länkar i mångt och mycket är befogad. Vidare redogörs för de konsekvenser som domen i förlängningen kan tänkas få, där det visas att den även vid en snäv tolkning innebär problem i förhållande till det sätt på vilket länkar används i nätverkssammanhang. Det konstateras att det som en konsekvens av HDs synsätt finns anledning att införa ansvarsbegränsningar för dem som tillhandahåller hänvisande hypertextlänkar på Internet. Vidare behandlas användandet av dessa länkar i ljuset av bestämmelserna om databaser, varvid slutsatsen dras att användandet under vissa förutsättningar kan innebära ett intrång i de rättigheter som det s.k. katalogskyddet tillerkänner databasproducenter. I arbetet behandlas också den typ av länkar som brukar betecknas som integrerande. Slutsatsen dras här att länkläggaren i dessa fall nyttjar materialet som om det vore hans eget och tillgodogör sig innehållet inom ramarna för den egna ''tjänsten''. Ett sådant förfarande är, vad konsekvenserna beträffar, att likställa förfoganden som traditionellt faller under begreppet tillgängliggörande. En grundläggande utgångspunkt för upphovsrättslagen är att den skall kunna tillämpas oberoende av vilken teknik som används, och framställningen landar därför i slutsatsen att användandet av dessa länkar är att anse som tillgängliggörande av verksinnehållet. Avslutningsvis konstateras att ett upphovsrättsligt godtagbart skydd för rättighetsinnehavare kan uppnås även utan den långtgående tolkning av tillgängliggörandebegreppet som HD gjort. Möjligheterna till ett sådant skydd är beroende av ändringar av rätten till kopiering för eget bruk samt den rådande inställningen till vad som brukar benämnas tillfälliga kopior. Som påtalas är sådana förändringar nödvändiga alldeles oavsett problematiken kring länkning i anledning av det kommande EG-direktivet om upphovsrätt i informationssamhället. Med dessa ändringar öppnas möjligheten att ge ett fullgott skydd för rättighetsinnehavarna, samtidigt som verksamheten på Internet inte hämmas i större utsträckning än absolut nödvändigt. Resonemanget grundas på att en länkläggare, under vissa förutsättningar, kan anses medverka till den olagliga exemplarframställning som sker hos slutanvändarna.