Sjuksköterskors erfarenheter av evidensbaserad omvårdnad inom rättspsykiatrisk vård

Sammanfattning: Bakgrund: Sjuksköterskor är ålagda att se till att deras patienter får god evident omvårdnad. I tidigare forskning har det visat sig att det finns en rad möjligheter och hinder för sjuksköterskor att implementera evidens i omvårdnaden. Hindren kan kompliceras ytterligare inom rättspsykiatrisk omvårdnad då patienterna vårdas under tvång och vården styrs av flera lagar och regler. Syfte: Att beskriva grund- och specialistutbildade sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta evidensbaserat inom rättspsykiatrisk omvårdnad. Metod: Det genomfördes elva intervjuer med grund- och specialistutbildade sjuksköterskor på ett rättspsykiatriskt sjukhus. Intervjuerna analyserades med hjälp av en manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det har visat sig att sjuksköterskor till stor del använder sig av sin utbildning, kurser och diskussioner med olika kollegor för att komma fram till bästa möjliga omvårdnad. Sökandet efter ny evidens genomförs främst när tillväga gångarna ovan inte räckte till. Det framkom olika resurser i verksamheten som stöttar sjuksköterskan i implementeringen. Slutsats: Specialistutbildade sjuksköterskor känner ett större ansvar i att ta in ny evidens på grund av att sjuksköterskorna i sitt arbete ofta använder sig av de kunskaper de besitter. Verksamheten har möjlighet att påverka vilken evidens som används i omvårdnaden, genom att utbilda personalen.