Kan man minnas ett brott som man inte bevittnat? : En rättspsykologisk undersökning av tendensen till felaktiga minnen av ett brott

Sammanfattning: Minnet är av största relevans inom vittnespsykologiska sammanhang och kan vara avgörande för utfallet i rättsliga utredningar. Tidigare forskning visar att individer som har sett en effekt av en händelse kan tendera att minnas att de sett orsaken till händelsen. Detta kan förklaras genom bakåtriktade slutsatsfel, att man drar en slutsats om vad som borde ha orsakat effekten, och omedvetet skapar ett minne av orsaken. Syftet med denna studie är att undersöka individers benägenhet att skapa ett falskt minne av att de sett en brottshändelse om de sett effekten av brottet. Studien undersöker även om denna tendens förändras beroende på gärningsmannens etniska ursprung. Deltagare (N=92) minnestestades efter att de sett en film som antingen visade både orsak (en väskstöld) och effekt (väskan försvunnen), eller bara effekten. I varje betingelse hade gärningsmannen antingen ursprung från Skandinavien eller Mellanöstern. En envägs oberoende ANOVA och χ² test visade inte någon tendens till bakåtriktade slutsatsfel oavsett gärningsmannens etniska ursprung. Detta kan förklaras genom begränsningar med studien eller att bakåtriktade slutsatsfel inte är ett förekommande fenomen. Vidare forskning skulle gynnas av ett längre uppehåll mellan filmvisning och minnestest eftersom bakåtriktade slutsatsfel kan uppstå över tid.