Modebranschens rättsliga skydd mot plagiering

Sammanfattning: Intresset för svenska modeprodukter ökar både i Sverige och utomlands. Under 2011 omsatte svensk modeindustri 206 miljarder kronor. I takt med att intresset för svenskt mode ökar blir det alltmer lockande att plagiera framgångsrika företags plagg. Modeföretagen investerar mycket tid och stora summor på formgivningen av en produkt för att den ska bli så attraktiv och konkurrenskraftig som möjligt. Det är därför viktigt för modeföretagen att kunna förhindra plagiering av produkterna på ett effektivt sätt. Under 2000-talet har stora förändringar av skyddsmöjligheterna i mönsterrätten varumärkesrätten skett genom ett antal EU-förordningar och -direktiv. Dessa förändringar har medfört en ökad möjlighet för modeskapare att skydda mönster och kännetecknande utformningar. En modeprodukts design skyddas främst genom upphovsrätten och mönsterrätten. De båda rättigheterna överlappar till stor del och eftersom ett skydd inte utesluter det andra är det vanligt att en design erhåller ett dubbelt skydd. Upphovsrätt uppstår formlöst medan mönsterrätten registreras i Sverige eller inom hela EU. Sedan 2002 är det även möjligt att erhålla ett EU-gemensamt treårigt skydd utan registrering. Det upphovsrättsliga skyddet för modeprodukter omfattar design som kan anses ge uttryck för ett originellt och självständigt skapande. Skyddsomfånget är i regel snävt för modeprodukter till följd av att kravet på originalitet ställs lågt för dessa produkter med hänsyn till det begränsade variationsutrymmet. I princip kan endast direkt kopiering eller i de närmaste identiska efterbildningar förhindras. Mönsterskyddet omfattar ny och särpräglad design. Varje mönster som inte gör ett annat helhetsintryck på den kunniga användaren faller inom skyddsomfånget. Eftersom variationsutrymmet för modeprodukter av naturliga orsaker är begränsat är skyddsomgånget i regel mycket snävt. Ensamrätten omfattar till skillnad från upphovsrätten även design som inte utgör efterbildning, utan har skapats självständigt. Det oregistrerade mönstersskyddet är dock endast ett efterbildningsskydd. Varumärkesrätten ger skydd för kännetecken som kan särskilja ett företags produkter från andra företags. Eftersom kännetecknet måste kunna signalera att det är ett varumärke faller det sig naturligt att det är främst ord- och figurmärken som registreras. Det är även möjligt att i vissa fall registrera färg- och formmärken. Ett varumärke gör det möjligt för ett företag att associera deras produkter med en viss kvalitet. Ett tydligt sätt att göra detta är att integrera en logga i produktens utformning. Även registrerade tygmönster, såsom Marimekkos blommönster UNIKKO eller Levi’s ficksömmar kan registreras som ett varumärke och har ofta stor betydelse för produktens attraktivitet hos konsumenterna. Varumärken har generellt ett större skyddsomfång, vilket innebär att möjligheten att hindra en plagiering förbättras. I Sverige kan varumärken även erhålla skydd genom inarbetning av ett kännetecken. Vid sidan av det immaterialrättsliga skyddet ger marknadsrätten ett viktigt skydd vid plagiering av modeprodukter. Genom marknadsföringslagen kan vilseledande efterbildning av kända och särpräglade produkter förbjudas. Otillbörlig marknadsföring, såsom renommésnyltning kan förbjudas även om det inte föreligger någon förväxlingsrisk. Genom detta lapptäcke av skyddsmöjligheter framstår det som att modebranschen har tillfredställande skydd mot plagiering. Ett antal faktorer medför dock att skydden inte utnyttjas, vilket innebär att plagiering av modeprodukter fortfarande är ett stort problem inom branschen. Den kanske främsta anledningen är en bristande kunskap om skydden. De som känner till skydden anser i regel att det är för krångligt att registrera produkterna som i många fall marknadsförs under en begränsad tid. Eftersom designens skyddsomfång är snävt och bedöms från fall till fall är utgången i en rättslig tvist osäker. Eftersom en rättsprocess riskerar bli långdragen är det för de flesta svenska modedesigner inte heller ekonomiskt möjligt att stämma för intrång i en ensamrätt.