Utvärdering av korrelationen mellan sträckgräns och rockwell hårdhet för Ti-6Al-4V producerat med E-PBF

Sammanfattning: Detta projekt genomförs för att undersöka en möjlig metod vilket ger företaget AIM möjlighet att på egen hand testa kvaliteten på sina byggen med hjälp av korrelationen mellan materialets hårdhet samt dess sträckgräns. Där hårdheten kommer undersökas med Rockwell metoden och HRC skala samt sträckgränsen kommer undersökas med dragprov. Hårdhetsproverna kommer undersökas i tre olika stadier, obearbetade, kallslipade och slipade i en icke kyld slipprocess. Detta för att undersöka olika efterbearbetningsprocesser och vad de har för tillförlitlighet där i bästa av världar kan en efterbearbetningsprocess undvikas. Resultatet för provstavarna var väntat med ett sjunkande medelvärde på sträckgränsen desto högre upp i byggkammaren provstaven var tillverkad. Där lägsta nivån H0 1018,49 MPa, mellersta nivån H1 976,83 MPa och för den översta nivån H2 941,64 MPa. Detta gav en sänkning på ungefär 40 MPa per nivå. Hårdheten då proverna var kylt slipade var medelvärdena H0 37,79, H1 37,1 och för H2 37,47. Vilket gav en tendens på sänkning för lager H0 och H1 dock en höjning igen för det översta lagret H2. Vilket då inte visade exakt samma tendens som sträckgränsern. De individuella proverna för obearbetat stadie var standardavvikelsen hög generellt över 2, då proverna kallslipats sjunk standardavvikelserna för lager H0 och H2 till under 1 medan lager H1 låg mellan 1 och 1,5. Även då de slipats i den varma processen gav det lägre standardavvikelser dock inte fullt lika låga som för en kylt slipade. Dessa resultat lades samman och med dess medelvärden beräknades en kx+m formel ut med hjälp av skillnaden i x-led samt y-led för att beräkna lutningskoefficienten k. Då formeln beräknades med lager H0 samt H1 blev resultatet y=61'X-1285. Detta visar på att det är möjligt att beräkna sträckgräns med hårdhet dock behövs det göras efterföljande tester för att bekräfta att resultatet är tillitbart och repeterbart.