Det invändiga tätskiktets historia

Sammanfattning: Att bygga täta hus är något som alltid eftersträvats. Till en början var det för att öka den inre komforten med att förhindra drag i golv och väggar för att senare få förståelsen för hur otätheter kan var skadlig för våra konstruktioner i form av de termiska drivkrafterna i konvektion och diffusion genom byggnadsskalet. Då byggnadskraven och regelverken blivit hårdare har byggnadsbranschen och forskarsamfundet utvecklat nya lösningar för att konstruera tätare hus. Med syftet att öka och bredda den allmänna, grundläggande förståelsen och kunskapen inom området görs en historisk sammanställning om hur täthet har uppnåtts. Sammanställningen börjar vid 1800-talets slut i den moderna byggnadskonsten ursprung. I varje epok undersöks vilka typer av lösningar som kan förväntas att finnas i olika konstruktioner och hustyper, vilka forskningsrapporter och litteratur har legat till grund för den historiska utvecklingen samt vilka regelverk som varit styrande under respektive epok. Arbetet fokuserar enbart på den svenska utvecklingen inom täthet och berör enbart träkonstruktioner.En litteraturstudie är det som ligger till grund för rapporten där rapporter, tidskrifter och byggnadsanvisningar granskas. En dialog har förts med utredningsingenjör Stig Johansson.Syftet med dialogen har varit för att kunna ge vägledning samt för att belysa viktiga tidpunkter som bör undersökas.  Vidare undersöks när man började förstå att tätheten inte enbart påverkade komforten utan också påverkade effektiviteten hos ventilationssystemen och värmeisoleringen, det vill säga den totala energiförbrukningen. Arbetet visar att läckaget är som störst i skarvar mellan yttervägg och vindsbjälklag, yttervägg och golvbjälklag, i folie/pappskarvar samt vid genomföringar genom tätskiktet. Här har olika metoder använts för att uppnå så god täthet som möjligt. Allt ifrån klämning av skarvar till häftning och tejpning. Tätning reagerar olika på fukt och beständigheten hos de olika lösningarna kan vara olika efter några år. Studien visar att det var i början av 70-talet som forskarsamfundet förstod hur tätheten påverkade energihushållningen och ventilationen. Då togs metoder fram för tryckmätning av konstruktioner och energihushållningen kunde då beräknas.  Följande slutsatser kan dras ifrån studien: Det invändiga tätskiktet har förändrats väldigt mycket under det senaste århundradet, antagligen har förändringen varit styrd av ”trial and error”. Förändringen i materialval ifrån förhydningspapp till plastfolie beror främst på plastfoliens lätthanterlighet vid förvaring och montering. Det finns inte ett entydigt svar till när man insåg att det invändiga tätskiktet gjort mer nytta än att enbart täta mot drag. Men troligtvis var det kring 20-talet då begreppet diffusion diskuteras i rapporter. Monteringstekniken har förändrats mycket sedan plastfolien lanserades på marknaden. Antagligen är denna förändring driven dels av ”trial and error” tillsammans med de forskningar som upptäckten av felen har motiverat.