Kreativ undervisning i skolan: En kvalitativ undersökning om parkour i idrott och hälsa

Sammanfattning: I läroplanen (Lgr 22) framgår det inte specifikt att redskapsgymnastik ska ingå i undervisningen. Däremot i praktiken framgår det att redskapsgymnastik är ett vanligt tillvägagångssätt för att träna på och utveckla komplexa rörelser. Parkour är inte en lika populär träningsform men besitter liknande kvaliteter och därför syftar arbetet till att se ifall parkour kan fungera som ett komplement till redskapsgymnastiken. Syftet med studien är att undersöka och jämföra lärares upplevelser och erfarenheter av undervisning inom både parkour och redskapsgymnastik i ämnet idrott och hälsa.  Forskningen utgår från självbestämmandeteorin och pragmatismen som analysverktyg, och studien använder en fenomenologisk ansats. Metoden som tillämpas är av en kvalitativ metod med öppna, semistrukturerade intervjuer med fem idrottslärare. Resultaten av studien visar att idrottslärare anser att både parkour och redskapsgymnastik är bra aktiviteter för att träna kroppskontroll, balans och styrka. Dessutom visar resultaten att båda aktiviteterna också kan användas för att förmedla annan kunskap och lärande. En intressant observation är att lärare upplever att parkour, på grund av sin karaktär, är en mer anpassningsbar och lättillgänglig aktivitet jämfört med redskapsgymnastiken. Slutsatsen av studien är att parkour kan användas som ett komplement till redskapsgymnastiken inom undervisningen i skolan. Genom att inkludera parkour som en undervisningsaktivitet kan lärare erbjuda eleverna en alternativ och mångsidig lärandemiljö inom idrott och hälsa.