Anestesisjuksköterskans syn på samvete, grad av samvetsstress och sambanden mellan dessa variabler.

Sammanfattning: Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors syn på samvete, grad av samvetsstress och analysera samband mellan dessa variabler. Bakgrund: Anestesisjuksköterskan ställs ofta inför etiska situationer som är potentiella källor till samvetsstress. Ett positivt samband mellan samvetsstress och utbrändhet finns. Sjuksköterskans egen syn på samvete kan påverka graden av samvetsstress. Inga studier som beskriver grad av samvetsstress och syn på samvete hos anestesisjuksköterskor har hittats. Design: Studien är en beskrivande tvärsnittsstudie. Metod: Datainsamlingen skedde hösten 2015. 34 anestesisjuksköterskor besvarade samvetsstresskalan (SCQ) och skalan för syn på samvete (PCQ). SCQ analyserades med T-test och Cohen´s d, PCQ analyserades med Fisher’s exakta test. Sambandsanalys utfördes med Spearman’s rho. Resultat: Majoriteten anestesisjuksköterskor kan uttrycka vad deras samvete säger och kan följa sitt samvete på arbetet. De skattar betydligt lägre grad av samvetsstress jämfört med tidigare studier. Anestesisjuksköterskor som arbetar heltid/dagtid skattar högre grad samvetsstress vad gäller att inte kunna leva upp till andras förväntningar på sin arbetsinsats jämfört med de som arbetar deltid/skiftgång. Det finns ett positivt samband mellan anestesisjuksköterskors skattningar av samvetsstress och att uppfatta sitt samvete som en börda. Konklusion: Att vårda en patient åt gången och inte behöva prioritera mellan olika patienters behov kan möjligen vara en skyddande faktor mot samvetsstress. Fortsatt forskning krävs för att undersöka vilka faktorer som verkar skyddande för anestesisjuksköterskor. Enkäterna för syn på samvete och samvetsstress behöver omarbetas och anpassas till anestesisjuksköterskors arbete.