Ambulanssjuksköterskors erfarenheter av att samverka med polismyndigheten i ärenden som involverar patienter med psykisk ohälsa

Detta är en Magister-uppsats från Lunds universitet/Institutionen för hälsovetenskaper

Sammanfattning: Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett generellt växande problem och en ökning i antalet ärenden indexerade som psykisk ohälsa har noterats de senaste åren. Ambulanssjukvården och polismyndigheten samverkar vid olika händelser, för att säkerställa adekvat utförande av samhällsuppdrag. Samverkan i team beskrivs som en kärnkompetens för ambulanssjuksköterskor. Även om samverkan sker till vardags, identifieras brister och hinder mellan organisationerna, vilket kan påverka hantering och beslutsfattande vid olika situationer. Syfte: Syftet med studien var att undersöka ambulanssjuksköterskors erfarenheter av samverkan med polismyndigheten i ärenden som involverar patienter med psykisk ohälsa. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. Informanter rekryterades från Region Skånes ambulansdistrikt 2 och 4. Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade individuella intervjuer, totalt intervjuades 11 ambulanssjuksköterskor. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera datamaterialet. Resultat: Analysen resulterade i ett övergripande tema, två huvudkategorier med vardera fem underkategorier. Temat som framkom var att ambulanssjuksköterskorna generellt sett hade en positiv upplevelse av att samarbeta med polisen i ärenden som involverade patienter med psykisk ohälsa. Huvudkategorierna formades enligt följande; förberedelse och förutsättningar samt teamarbete. Ambulanssjuksköterskorna beskrev upplevelsen av olika förberedelser och förutsättningar för en god samverkan; omfattningen av polisens deltagande i ärenden, vilka olika lagar som gällde, tilldelad information och förberedande kommunikation. Ambulanssjuksköterskorna upplevde att kommunikation, bemötande, tidigare erfarenheter, personkännedom samt anpassning till situationerna var viktigt i organisationernas teamarbete. Konklusion: Resultatet indikerar att en effektiv och transparent kommunikation inom teamet är avgörande och spelar en central roll inom samverkan i denna specifika kontext. Bristande kommunikation kan leda till missförstånd och ensidiga beslut, vilket i sin tur påverkar samverkan, vårdkvaliteten och personalens förmåga att agera till förmån för patienten. Denna insikt framhäver behovet av aktivt arbete med förbättringar inom kommunikationen mellan organisationerna för att stärka samverkan och säkerställa optimal och säker vård.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)