Vårdpersonals upplevelser av samtal om döden med patienter i livets slut : En litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Det finns ett uttalat behov av att samtala om döden vid livets slut, hos både patienter och anhöriga. Behovet varierar i omfattning och kan innehålla så väl existentiella frågor, som praktiska göromål kring begravningen. Genom att prata om döden kan patienternas oro minskas och vården i livets slut kan bli mer personcentrerad. Sjuksköterskans uppgift är inte enbart att vårda patienten fysiskt, utan även se till patientens psykiska tillstånd, vilket kan ske exempelvis med samtal. Ur ett omvårdnadsperspektiv är det intressant att veta hur vårdpersonalen upplever dessa samtal, om de präglas av vårdpersonalens egna inställningar till döden, eller om de fokuserar på patientens behov och den personcentrerade vården. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka hur vårdpersonalupplever samtal om döden med patienter nära livets slut. Metod: Arbetet genomfördes som en kvalitativ litteraturstudie baserad på 12 vetenskapliga studier. Resultat: Vårdpersonals upplevelser av samtal om döden fördelades på tre huvudteman; Vårdpersonalen undviker samtal om döden med patienter, Vårdpersonalen vill säga sanningen till patienterna, Samtal om döden kräver balans och timing. Konklusion: Vårdpersonal upplever samtal om döden som svåra, på grund av tids- och kompetensbrist och undviker dem ofta. De upplever att undvika samtal om döden kortsiktigt kan skydda patienten från stress och oro, men för att ge personcentrerad vård måste vårdpersonal involvera patienten. Efterhand samlar vårdpersonalen erfarenhet i yrket, men utbildning i ämnet krävs för att även nyutexaminerade sjuksköterskor ska känna sig trygga i samtal omdöden med patienter och hitta balans i när dessa bör ske.