Marknadsstörningsavgift : En sällan tillämpad sanktion

Sammanfattning: Inom marknadsrätten är det inte ovanligt att näringsidkare använder otillbörliga affärsmetoder för att konkurrera på marknaden. EU har genom tvingande direktiv säkerställt att alla medlemsstater har lagstiftning mot otillbörliga affärsmetoder för att avskräcka näringsidkare från användandet av sådana metoder och därigenom skydda konsumenterna från detsamma. Den vanligaste sanktionen är förbud förenat med vite, vilket innebär att sanktionen utgår först om överträdelsen återupprepas. En ovanligare sanktion som är direktverkande men som sällan tillämpas är marknadsstörningsavgift. Den näringsidkare som med uppsåt eller oaktsamhet begått en överträdelse, av någon bestämmelse som stadgas i 29 § MFL, kan åläggas att betala marknadsstörningsavgift. Förutom kravet på uppsåt eller oaktsamhet har det i praxis utarbetats en princip om att marknadsföringen ska ha stört marknadens funktion för att marknadsstörningsavgift ska kunna dömas ut. Att marknadsföringen varit marknadsstörande kan visa sig i att förtroendet för en hel bransch har skadats. Sedan marknadsstörningsavgiften infördes kan det genom praxis konstateras att det föreligger oklarheter för på vilka omständigheter domstolen dömer marknadsstörningsavgift och hur avgiften beräknas. Det är KO som har bevisbördan för marknadsstörningsavgift och således ligger KO:s yrkanden till grund för domstolens bedömning. Vid införandet av marknadsstörningsavgift framfördes det i förarbetet att utvecklingen av grunderna för marknadsstörningsavgift skulle ske av rättstillämparen. Det kunde dock konstateras att utvecklingen inte skett i den riktning som var lagstiftarens avsikt och därför tillkom 2016 nya bestämmelser för på vilka grunder marknadsstörningsavgift ska bestämmas. Förutom nya bestämmelser genomfördes också en domstolsreform för att samla immaterial-, marknads- och konkurrensrättsliga mål i en och samma domstol. Genom redogörelsen av rättsfall har det framgått att överträdelser som varit återkommande och systematiska bedöms som allvarliga, likväl som uppsåtliga överträdelser av bestämmelser i Svarta listan. Marknadsstörningsavgiftens storlek uppgår sällan till det högsta beloppet på grund av att domstolen uttalat att det ska förbehållas till de allvarligaste överträdelserna. Sedan domstolsreformen har marknadsstörningsavgift dömts ut i större utsträckning men det kan ifrågasättas om den svenska lagstiftningen verkligen uppfyller EU:s krav på avskräckande sanktioner för otillbörlig marknadsföring.