Röstkvalitet och klang hos svenska förskolebarn med grav språkstörning

Sammanfattning: Den frågeställning som ligger till grund för denna uppsats är huruvida det finns skillnader i röstkvalitet och klang om man jämför röster hos barn med grav språkstörning med röster hos barn med normal språkutveckling. I barnets omgivning och inom den kliniska verksamheten uppfattas ofta barn med språkstörning som hesa eller som att de har en avvikande klang. Vi lät en grupp logopedstudenter, som var färdiga med röstmomentet, att perceptuellt bedöma röster från 36 svensktalande barn med grav språkstörning och 36 barn med normal språkutveckling med hjälp av en V AS-skala. Rösterna från barnen med språkstörning fanns redan inspelade från tillfällen då de varit hos logoped eller foniater för bedömning. Barnen med normal språkutveckling träffade vi på förskolor i Lund där vi gjorde en språklig bedömning samt en röstinspelning. Logopedstudenterna som gjorde röstbedömningarna kände inte till syftet med vår studie. De skulle ta ställning till parametrarna press, läckage, buller, heshet och klangavvikelse. Begreppet "klang" omfattade både röstklang och talklang i vår studie. Vid klangavvikelse skulle de även ringa in något av alternativen hyponasalitet, hypernasalitet eller annat. Rösterna var slumpvis blandade på en minidiskett. Analys av interbedömarreliabiliteten visade att samstämmigheten hos bedömarna var låg. Intrabedömarreliabiliteten, däremot, var hög. På grund av dessa resultat, valde vi att redovisa bedömarnas resultat var för sig. Vid jämförelse av de individuella bedömningarna pekade resultaten åt samma håll. De visade att det inte fanns någon skillnad i röstkvalitet mellan barn med grav språkstörning och barn med normal språkutveckling när det gällde parametrarna press, läckage, buller, heshet och klangavvikelse. Ett alternativ under klangparametern, hypernasalitet, var däremot signifikant vanligare hos barn med grav språkstörning.