Allt hänger ihop! : En fenomenografisk studie om lärares och elevers upplevelse av ett träningsprogram inom Simultaneous Learning

Sammanfattning: Syftet med den här studien är att undersöka hur ett träningsprogram baserat på metoden Simultaneous Learning upplevs av lärare och elever. I bakgrundskapitlet beskrivs metoden som är skapad av Paul Harris och hur den förändrats över tid. Det finns endast lite tidigare forskning om metoden, på grund av att den är relativt ny, men den som hittats redogörs det för. Bakgrundskapitlet inkluderar också tidigare forskning om enskild musikundervisning och några viktiga problem som identifierats inom det området. Studien är en fallstudie där tre lärare, utan tidigare erfarenhet av Simultaneous Learning, fick delta i ett träningsprogram i metoden. Lärarna använde metoden i sin undervisning under 3-6 lektionstillfällen. Under datasamlingen intervjuades elever och lärare för att undersöka hur interventionen i form av träningsprogrammet upplevts. I resultatet framkommer att eleverna och lärarna upplevde skillnader, i form av till exempel nya moment i undervisningen såsom improvisation. De upplevde även att undervisningen efter träningsprogrammet påminde om den tidigare undervisningen. Det kan också lyftas fram att lärare upplevt att träningsprogrammet inom metoden gjorde det enklare att undervisa proaktivt. Ett sista relevant resultat var att elever uppskattade att momentet improvisation tillfördes i undervisningen. I diskussionen relateras studiens resultat till tidigare forskning samt till frågor kring hur olika perspektiv på lärande kan påverka synen på Simultaneous Learning som metod. Slutligen diskuteras hur Simultaneous Learning skulle kunna vidareutvecklas