Omsättning och leverans av varor i harmoniseringens tid - En mervärdesskatterättslig analys av leasingtransaktioner, säkerhetsöverlåtelser och avbetalningsköp

Sammanfattning: Den svenska mervärdesskattelagen, ML, stadgar att mervärdesskatt ska beta-las vid omsättning av vara. Ett exempel på när sådan omsättning föreligger är enligt 2 kap. 1 § 1 p. då en vara överlåts mot ersättning. Mot bakgrund av att mervärdesskatterätten i hög utsträckning är unionsrättsligt harmoniserad ska ML tolkas i ljuset av mervärdesskattedirektivet. I direktivet används inte be-greppet omsättning utan detta motsvaras i stället av leverans av varor. När svenska domstolar prövar om mervärdesskattepliktig omsättning är för han-den görs detta därför i stor utsträckning utifrån begreppet leverans av varor. Av denna anledning kommer därför leverans av varor att ersätta omsättning i nationell lagtext från och med den 1 juli 2023. I ett ställningstagande från år 2019, Omsättning av vara och leverans, har Skatteverket ämnat redogöra för hur omsättningsprövningen ska göras i sam-band med avbetalningsköp, säkerhetsöverlåtelser och leasingtransaktioner. Skatteverket har i ställningstagandet konstaterat – framför allt mot bakgrund av artikel 14.1 i mervärdesskattedirektivet och EU-domstolens praxis – att bedömningen ofta grundar sig i om rätten att såsom ägare förfoga över varan har övergått eller inte. Vidare finns leasingtransaktioner med köpoptioner som träffas av artikel 14.2 b, där fokus i stället läggs vid övergången av den faktiska äganderätten. EU-domstolen har konstaterat att dessa transaktioner ska betraktas som leverans av varor när leasingtagarens enda ekonomiskt rationella alternativ vid leasingperiodens utgång är att förvärva varan. I sådana fall ska full mervärdesskatt erläggas redan vid överlämnandet av varan, i stället för löpande under leasingperioden. Oavsett vilken artikel i mervärdesskattedirektivet som ska tillämpas har EU-domstolen i flera rättsfall påpekat att det är ett krav för det unionsrättsliga mervärdesskattesystemets effektivitet att domstolar och skattemyndigheter ser till transaktioners verkliga ekonomiska innebörd. Detta är något som också uppmärksammats av Skatteverket. Denna uppsats har använt Skatteverkets ställningstagande som utgångspunkt och närmare utrett samma frågor som Skatteverket, bland annat med hjälp av senare tillkommen rättspraxis från både EU-domstolen och HFD. Uppsatsen visar att de riktlinjer som EU-domstolen ställt upp omgärdas av vissa gråzoner. Ställningstagandet från Skatteverket har inte heller nämnvärt förtydligat dessa. Ett tydligare ställningstagande hade därför varit på sin plats. På så sätt skulle den skattskyldige lättare kunna förutse hur olika transaktioner ska hanteras mervärdesskatterättsligt.