En skitig historia : - En studie kring varför samhällen slutar använda mänsklig avföring som gödsel vid matodling.

Sammanfattning: Fosfor är ett nödvändigt näringsämne inom jordbruket, trots detta är vi på väg att använda upp den fosfor vi har tillgång till i marken. Denna studie har därför valt att fokusera på en stor källa till fosfor som inte tas till vara på i många av dagens samhällen: mänsklig avföring. Många samhällen har genom historien använt mänsklig avföring som en resurs, bland annat som gödsel vid matodling, vilket återför en stor del av fosforn till marken. I dagens samhällen ses mänsklig avföring som någonting oönskat och äckligt. Vad är det som skapat denna ovilja att använda denna källa till fosfor? Varför slutade samhällen använda mänsklig avföring som gödsel vid matodling? Syftet med denna studie är att belysa de anledningar som ligger bakom att människor slutar att använda mänsklig avföring vid odling av mat. En tematisk analys, och utvalda delar av en komparativ analys, har använts för att analysera lämpligt publicerat material. Denna analys har skapat resultatet som sedan har ställts mot studiens teoretiska ramverk vilket inkluderar: människans syn på sin egen avföring, smuts och renhet, och mänsklig avföring som resurs. Studiens resultat tyder på att det främst är en accelererad urbanisering och en modernisering av samhället som leder till att människor slutar att använda mänsklig avföring som gödsel inom matodling. Människans syn på renhet ställs mot synen av mänsklig avföring som en resurs. Valet att använda mänsklig avföring eller ej styrs av den kulturella uppfattningen om vad som är rent och smutsigt. När de negativa associationerna kring mänsklig avföring överväger de positiva så leder det till att människor tar avstånd från mänsklig avföring trots att exkrementer fortfarande skulle kunna användas som en resurs.