Att stanna inne : så ser människor runt Forsmarks känrkraftverk på skyddsåtgärden

Sammanfattning: I Sverige finns en beredskapszon och en indikeringszon som sträcker sig 12-15 respektive cirka 50 kilometer runt de svenska kärnkraftverken. Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) har föreslagit nya beredskapszoner kring kärnkraftverken. Myndighetens förslag är att det ska finnas en inre och en yttre beredskapszon som sträcker sig ungefär fem respektive 25 kilometer runt kärnkraftverken. I zonerna ska det finnas planer för utrymning, inomhusvistelse och intag av jodtabletter. Information och jodtabletter ska delas ut i förväg och varning till allmänheten ska finnas förberett. Myndigheten föreslår också ett planeringsavstånd på 100 kilometer kring kärnkraftverken. Inom planeringsavståndet ska det finnas en plan för utrymning, som bygger på underlag från strålningsmätning av markbeläggningen, en plan för inomhusvistelse samt en plan för begränsad extrautdelning av jodtabletter. I och med att SSM föreslår att det ska finnas en plan för inomhusvistelse så långt som 10 mil runt kärnkraftverken kommer de föreslagna beredskapszonerna innebära att en större andel människor än tidigare kommer att beröras av myndigheternas förberedande arbete. Att det ska finnas en plan för inomhusvistelse innebär att människor som bor i det berörda området behöver känna till att skyddsåtgärden används och vilka fördelarna med den är. Inomhusvistelse är en viktig skyddsåtgärd för att skydda människor men det är samtidigt en frivillig åtgärd, människor i Sverige har all frihet att gå utomhus även om myndigheter rekommenderar annat under en kärnkraftsolycka. Syftet med den här studien är att undersöka inställningen till en rekommendation om inomhusvistelse hos människor bosatta utanför nuvarande beredskapszon men innanför de planerade zonerna runt kärnkraftverket i Forsmark. Frågor som studien avser att besvara är vad det är som kan få människor att bryta rekommendationen och vad myndigheter behöver göra för att förmå människor att stanna inomhus. Studien har genomförts med en kvalitativ metod med induktiv ansats. Data har samlats in våren 2019 genom intervjuer med en fokusgrupp och ett par. Datamaterialet bestod därmed av människors funderingar, antaganden och upplevelse av hur de skulle reagera och agera vid de situationer som behandlades under intervjuerna. Texterna från de transkriberade intervjuerna har genomgått kvalitativ innehållsanalys och tolkats genom systematisk kategorisering av teman och mönster där både det manifesta och det latenta innehållet har beaktats. Resultatet av studien visar att människors inställning till en rekommendation om inomhusvistelse på en latent nivå handlar om att hantera osäkerhet. På en konkret nivå är det kategorierna Myndighetsförtroende, Kunskap samt Förberedelse och respons som påverkar inställningen till inomhusvistelse.