Från massbrottssamhälle till gängbrottssamhälle - Den kriminalpolitiska utvecklingen illustrerad med en diskursanalys av preventiva tvångsmedel

Sammanfattning: Svensk kriminalpolitik har de senaste decennierna präglats av en ökad tendens till repressionshöjningar, vilket åskådliggörs bland annat av att svensk strafflagstiftning har varit föremål för utvidgning sedan slutet av 1900-talet. Tendensen har benämnts den straffande vändningen, kännetecknad av alarmism och populism. Parallellt med expansionen av strafflagstiftningen förefaller lagstiftarens benägenhet att utöka möjligheterna till olika former av hemliga tvångsmedel ha tilltagit. Det senaste initiativet på området är förslaget att utöka användningen av s.k. preventiva tvångsmedel, vilket innebär en användning av vissa hemliga tvångsmedel utanför en förundersökning innan det finns en konkret brottsmisstanke. Uppsatsen syftar till att utreda och analysera hur synen på straffrättens funktioner och syften har förskjutits, med preventiva tvångsmedel som exempel samt att belysa vilka konsekvenser förskjutningen kan medföra. Inom ramen för uppsatsens syfte ligger att analysera hur diskussionen om preventiva tvångsmedel kan förstås utifrån de kriminalpolitiska tendenserna. Kritisk diskursanalys har därför använts för att kontextualisera diskussionen om preventiva tvångsmedel i den kriminalpolitiska utvecklingen. Det går idag att tala om fiendestraffrätt, eftersom diskursen genomsyras av en kraftig dikotomi mellan ”vi” och ”de gängkriminella”. Straffrätten har följaktligen förvandlats till en arena för moraliskt avståndstagande, vilket missgynnar vissa grupper i samhället och kan leda till en ojämlik tillämpning av straffrättsliga åtgärder. Straffrättens tidigare funktion som skydd mot statligt maktmissbruk har således gått förlorad, eller åtminstone försvagats. Vidare betraktas straffrätten numera som ett instrument för att bekämpa samhälleliga problem som otrygghet, vilket står i linje med en offensiv straffrättspolitik. En ny funktion med straffrätten är dessutom att tillfredsställa det allmänna rättsmedvetandet, vilket kan medföra att användningen av preventiva tvångsmedel och andra repressiva åtgärder glider längs ett sluttande plan och införs även i förhållande till lindrigare brottslighet.