Tillgängligheten på kyrkogårdar för rörelsehindrade

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Landscape Management, Design, and Construction (until 121231)

Sammanfattning: På många platser i samhället stöter funktionshindrade människor på hinder som gör det svårt för dem att komma fram till sitt mål. Detta examensarbete handlar om hur tillgängligheten är på kyrkogårdar, för rörelsehindrade personer.Arbetet är uppdelat i en metod och materialdel, en litteraturstudie, en resultatdel och en diskussionsdel. I metoddelen förklaras hur jag gått tillväga med genomförandet av arbetet. Litteraturstudien handlar om tillgänglighet och vad det innebär. Det finns en lag om att enkelt avhjälpta hinder ska undanröjas för att öka tillgängligheten i samhället. Det finns även en lag om hur man ska bevara kulturvärdet på kyrkogårdar. Det kan ofta bli krockar mellan dessa olika lagar. Denna problematik berörs i resultatdelen i arbetet. Arbetet baseras på intervjuer med kyrkogårdschefer/förmän och handikappsombud från tre kyrkogårdar.I resultatdelen berörs också den problematik beträffande tillgänglighet, som en rörelsehindrad person kan stöta på. Det stora problemet som arbetet lägger fokus på är gångarna. Problematiken med gångarna är att gamla delar av kyrkogårdar är kulturminnesskyddade, vilket leder till att man inte får ändra på dessa gångar hur som helst. Tillstånd krävs från länsstyrelsen för att få ändra i dessa miljöer. Examensarbetet berör även hur tillgängligheten är med bänkar, serviceplatser och smyckningsplatser vid minneslundar. Grindar kan också vara ett problem för tillgängligheten, då det kan vara svårt att öppna en grind för en rullstolsburen person. Arbetet innehåller även en beskrivning av lämpligt material för gångar.Det som framkommit i arbetet är att det är gångarna på de äldre delarna av kyrkogården, som är den största problematiken vad gäller tillgänglighet. Dessa gångar består ofta av grus som kan vara svårt att köra på med rullstol och rollator. Problemet består i att Kulturminneslagen och Plan- och Bygglagen krockar med varandra. Kulturminneslagen skyddar kulturmiljöer, främst kyrkogårdar före 1939, och Plan- och Bygglagen främjar tillgängligheten. Bedömningar och beslut får fattas från fall till fall hur man ska tillgängliggöra gångarna.Idag finns olika material och lösningar för att komma tillrätta med problemet, men de material som kan användas för alternativa beläggningar beror på den omgivande miljön. Materialvalet får alltså anpassas efter varje kyrkogårds förhållanden, att det passar in i miljön.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)