Hur påverkar olika burmiljöer samt farmakologisk manipulation av dopaminnivåer mössens beteende i burarna?

Sammanfattning: Under väldigt lång tid har fokus inom djurvälfärdsarbetet legat på att minimera negativa upplevelser för de djur vi har i vår direkta närhet. Det finns idag flera sätt att utvärdera ångestrelaterade beteenden hos möss och förekomsten av stereotypier har studerats väl. Stereotypier är beteenden som saknar funktion och som upprepas utan variation, något som troligtvis uppstår på grund av en bristfällig miljö. Ett bra liv innebär dock inte bara avsaknaden av negativa aspekter, det måste även innehålla positiva upplevelser och känslor. Som tur är har fler och fler forskare börjat studera positiva känsloyttringar och olika känslolägen hos djur. Det här kandidatarbetet är en del av ett större projekt där man undersöker hur bakgrundskänslolägen hos möss påverkar deras agerande i olika testsituationer. I studien hölls 60 stycken möss i grupper om tre i antingen små burar, utan någon inredning, eller i större, väl inredda burar. För att ytterligare skapa skillnader mellan mössen gavs de mediciner för att påverka deras dopaminnivåer. Hälften av mössen i de små burarna gavs Haloperidol, för att sänka deras dopaminnivåer i hjärnan. Hälften av mössen i de större burarna gavs Metylfenidat, för att höja deras dopaminnivåer. Mössen testades sedan i två olika beteendetester för att se om detta hade någon effekt på deras motivation att nå en belöning. Fokus i det här arbetet låg på att studera vad mössen gjorde i de olika burarna och hur aktiva de var. Mössens beteenden i de olika burarna jämfördes sedan med varandra, både innan och efter medicineringen startade. Innan medicineringen började tillbringade mössen i de stora burarna mest tid med att vara aktiva på burgolvet. Mössen i de små burarna tillbringade mest tid med att äta och sova. Efter medicineringen påbörjats kan man se att mössen i de stora burarna var aktiva, både på burgolvet och i taket, oavsett om de fick medicin eller inte. Den inredning som fanns var väl använd och förekomsten av stereotypier var relativt låg. Mössen som fick Haloperidol var mer inaktiva jämfört med de andra mössen i de mindre burarna. Stereotypin ”gallergnagning” observerades i de mindre burarna vid fler tillfällen än i de större. Resultaten visade tyvärr inga signifikanta skillnader mellan de olika behandlingarna. Däremot fanns där indikationer på att aktivitetsnivåerna skiljer sig mellan burarna. För att få fram säkrare resultat hade studien troligtvis behövt pågå under en längre tid och inkluderat fler möss. Det hade varit bra att ta reda på mer om mössens liv och hur de hanterades innan det kom till laboratoriet, eftersom tidiga erfarenheter påverkar hur mössen beter sig senare i livet. Hade man observerat mössen genom att filma dem, istället för att använda sig av direktobservationer, skulle fler beteenden kunna registreras och de hade inte blivit påverkade av ens närvaro vid buren. Det är logiskt att anta att de olika burmiljöerna samt medicineringen påverkade mössen på något sätt. Att utforska hur olika burar samt inredning påverkar bakgrundskänslotillstånd hos möss är viktigt ur en välfärdssynpunkt. Om vi vill förbättra liven för djur i vår närhet måste vi veta mer om hur de upplever sin värld. Detta görs bäst genom fortsatta studier på både vilda djur samt de djur vi ansvarar för, som till exempel sällskapsdjur, lantbruksdjur och försöksdjur.