" ...jag tycker om sill, men tycker inte att det ska vara obligatoriskt... " : - En innehållsanalys om medielogik, public service och partipolitik i SVT:s partiledarutfrågningar

Sammanfattning: Den här uppsatsen undersöker hur medielogik och public service-värdena uttrycks i SVT:s partiledarutfrågning hösten 2010. En totalundersökning i form av kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys är gjord av samtliga partiledarutfrågningar som sändes i SVT veckorna före valet, samt respektive partis valmanifest. Fyra frågor mättes först kvantitativt och analyserades därefter kvalitativt med utgångspunkt i vilka medborgargrupper som synliggörs, hur partiledarnas privata angelägenheter exponeras, hur valmanifestens innehåll överensstämmer med de teman som journalisterna tar upp i utfrågningarna, samt regeringsbildningskomplikationer och samarbetssvårigheter av olika slag. I den kvantitativa analysen framkom att konsumentperspektivet dominerar, men skillnaden är stor i de olika partiledarutfrågningarna. Den personliga exponeringen av partiledarna ger minst utrymme åt dåvarande statsministerkandidaterna Fredrik Reinfeldt (m) och Mona Sahlin (s), men även åt Maud Olofsson (c). Valmanifestens överensstämmelse med de journalistiska frågeställningarna visade på stora skillnader mellan de olika partiledarutfrågningarna. Mest kommunikationsutrymme åt komplikationer ges med det Rödgröna blocket (och då främst de mindre partierna Miljöpartiet och Vänsterpartiet.) Resultaten av vår undersökning är varierande, beroende på vilken frågeställning det gäller. Delar av public service-värdet verkar ha haft olika stor genomslagskraft hos de större partierna jämfört med de mindre partierna gällande konsekvenserna för de enskilda fallen och partiets politik. Ett återkommande tema är skildringen av politik som att den tar ifrån människor något snarare än att politiken tillför människor något. Ett annat drag vi har noterat är att medborgaren framställs som offer för något (nya bensinpriset, sjukförsäkringen, gymnasiereformen…) I ett samhälle som får allt större problem att engagera medborgarna i det politiska livet, kan det vara av värde att fråga sig hur stort ansvar medierna har för detta. Poängteras bör slutligen att de resultat vi kommer fram till inte ska refereras till journalistiken som profession, utan snarare belysa vikten av att en medveten strategi behövs för att lyfta fram de krafter som strävar mot medielogikens komponenter i form av polarisering, konkretisering och förenkling.