Brottsling – brottsoffer : En grådaskig dikotomi

Detta är en Kandidat-uppsats från Stockholms universitet/Kriminologiska institutionen

Författare: Emelie Eklund; [2010]

Nyckelord: ;

Sammanfattning:

Syftet med studien är att beskriva och analysera Skånepolisens brottsoffersamordnares föreställningar om personer som både har begått brott och utsatts för brott, samtidigt eller i olika situationer. Detta görs utifrån brottsoffersamordnarnas resonemang kring sitt arbete med dessa personer. Utgångspunkten för analysen är kritiskt socialkonstruktivistiskt där brottsoffersamordnarnas föreställningar sätts i relation till stereotypa föreställningar om brottsoffer. Den teoretiska utgångspunkten bygger på att sociala konstruktioner av kategorierna brottsoffer och gärningspersoner innebär reella konsekvenser för de som inkluderas i kategorierna men särskilt för dem som står utanför. Således syftar studien även till att synliggöra de personer som inte ryms i någon av kategorierna.

Genom intervjuer med representanter för olika stödorganisationer som arbetar med brottsoffer och socialt utsatta personer kom jag till insikt om att brottsoffer och gärningspersoner inte är att betrakta som fasta kategorier då personer som stödorganisationerna kom i kontakt med ofta både hade begått brott samt blivit utsatta för brott, en företeelse som begreppet ”rollblandning” brukar användas för att beskriva. Intervjuerna kom sedan att ligga till grund för studiens inriktning och utformning. Enligt intervjupersonerna var rollblandning som mest framträdande inom tre områden; våld i nära relationer, våld mellan ungdomar och våld mellan socialt marginaliserade personer. Utifrån situationer som berört dessa områden och som berättats för mig under intervjuerna konstruerade jag vinjetter som skickades till brottsoffersamordnarna.

I min analys framkom det att brottsoffersamordnarnas föreställningar färgas av en brottsofferdiskurs där stereotypa föreställningar om brottsoffer och gärningspersoner har stor betydelse. I sitt resonemang kring vinjetterna ger brottsoffersamordnarna uttryck för detta fast på olika sätt beroende på om våldet skett mellan ungdomar, mellan socialt marginaliserade personer eller i en nära relation. Bland annat verkar föreställningarna kring personer som både har begått brott och utsatts för brott påverkas av deras ålder och kön . Vilket t.ex. visar sig genom att män som utsatt och utsatts för våld i nära relationer har svårare att få hjälp och stöd som brottsoffer än kvinnor som också utsatt och utsatts för våld i nära relationer.

Slutsatsen är att brottsoffersamordnarna behöver ifrågasätta och frångå sina stereotypa föreställningar om brottsoffer och gärningspersoner och i förlängningen verka för att sprida detta inom polisen för att kunna öppna dörren mot en större kunskap om brottsoffer inom polisen.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)