Vad anses som en kritisk punkt där skadeståndsskyldighet enligt principen culpa in contrahendo aktualiseras?

Sammanfattning: Mycket kan gå fel när en part, i ett sent skede, väljer att hoppa av avtalsförhandlingarna i samband med ett bostadsköp eller en bostadsförsäljning. I svensk rätt är fastighetsköpet ett formalavtal vilket innebär att inget är bindande förrän formkraven är uppfyllda. Detta möjliggör att en part illojalt kan föra avtalsförhandlingar utan avsikt att ingå avtal, medan motparten ådrar sig kostnader som senare visar sig utan mening.  I denna uppsats undersöks rättsfiguren culpa in contrahendo som innebär att en part som av oaktsamhet orsakat en skada för motparten i anknytning till avtalsförhandlingarna, kan komma att bli ersättningsskyldig för den inträffade skadan. Inte nog med att det krävs ett oaktsamt agerande för att ett prekontraktuellt ansvar skall aktualiseras ställs det även krav, utifrån rättspraxis och doktrin, på att avtalsförhandlingarna uppnått en kritisk punkt där lojalitetsplikten träder in. Syftet med denna uppsats är att försöka bringa klarhet i vad som kan betraktas som en kritisk punkt där ett skadeståndsansvar enligt principen om culpa in contrahendo blir gällande. Studien är främst baserad på en rättsvetenskaplig metod, som komplement har också en kvantitativ metod applicerats i form av en enkätundersökning. Utifrån rättspraxis har det kunnat fastställas att en kritisk punkt går att jämföra med de situationer där parterna undertecknat ett föravtal. Resultatet från enkätundersökningen visar att den kritiska punkten möjligen har sitt inträdande i samband med att en av parterna undertecknar köpekontraktet. Viktigt att understryka är att respondenternas svar inte kan betraktas som gällande rätt.