Brännässla (Urtica dioica L.): Bioaktiva komponenter och funktionella egenskaper

Sammanfattning: Urtica dioica L. (UD) eller brännässla har använts i tusentals år som traditionell medicin och i kosten. Litteraturstudien syftar till att undersöka vilka bioaktiva komponenter som finns i nässla och dess funktionella egenskaper med fokus på hälsa. Brännässlan är känd som ett ihärdigt ogräs som orsakar smärtsam klåda. Genom blötläggning eller tillagning försvinner de stickande faktorerna och den kan användas och konsumeras utan risk för skador. Brännässlan innehåller en mängd bioaktiva föreningar. Dessa inkluderar bland annat terpenoider, karotenoider, fettsyror, tanniner och flavonoider. Mängden bioaktiva komponenter och den fenoliska sammansättningen i nässla påverkas av ett flertal faktorer som inkluderar hur växterna behandlas, vilken del av växten som analyseras, deras geografiska och ekologiska status, klimatet de växer i, säsongsmässiga förhållanden, åldern på växterna, miljöstressfaktorer samt skillnader mellan olika arter. Bladen innehåller generellt sett mer polyfenoler än andra delar av växten. UD har påvisats ha antioxidantegenskaper, antiinflammatoriska egenskaper, kan hjälpa till att sänka blodtrycket, minska höga nivåer av fett och kolesterol, samt har fördelar för personer med diabetes. Dessa hälsofördelar tillskrivs de bioaktiva komponenterna. Antioxidantpotentialen hos UD är stor men fler studier krävs för att bedöma potentialen hos människor och för att fastställa exakt vilka komponenter som ligger bakom dess antioxidantegenskaper. Även mekanismerna bakom dess funktionella egenskaper behöver undersökas vidare för att kunna utnyttja växten till fullo. Brännässlans potential för att behandla och förebygga sjukdomar som allergi, diabetes och cancer gör den till en intressant växt för fortsatt forskning och utveckling av läkemedel och kosttillskott. Det är värt att överväga att inkludera brännässlor regelbundet i kosten för att främja hälsa och förebygga sjukdomar.