“Det här är liksom hjärnkirurgi fast med psykologi” En kvalitativ analys av terapeuters upplevelser av att bedriva psykedelisk terapi

Sammanfattning: Bakgrund: Förändrade medvetandetillstånd tycks alltid ha fascinerat människor och psykoaktiva växter och svampar har använts i ceremoniella och medicinska syften världen över i århundraden. Psykedeliska substanser beskrivs i aktuell forskning inducera icke-ordinära medvetandetillstånd som tar sig uttryck i form av förvrängd kognition och perception, starka känslopåslag samt mystiska och svårbeskrivliga upplevelser. Dessa omvälvande upplevelser i kombination med psykoterapi har genererat positiva behandlingsutfall hos patienter med depression och ångestproblematik. Hur man bäst tillvaratar de psykedeliska substansernas effekter med hjälp av terapi för att skapa meningsfull förändring är ännu inte helt kartlagt. Tidigare forskning belyser specifika terapeutiska kompetenser som främjar behandlingsutfall och har aktualiserat behovet av ökade krav på etiska riktlinjer. Syfte: Denna studie syftar till att utforska och beskriva terapeuters upplevelser av att bedriva terapi med patienter som befinner sig i ett icke-ordinärt medvetandetillstånd. Metod: En reflexiv tematisk analys med en deskriptiv fenomenologisk ansats genomfördes på transkriberat intervjumaterial med nio terapeuter som arbetar med psykedelisk terapi. Resultat: Resultatet aktualiserar flera utmaningar för terapeuterna, däribland höga krav på arbetsalliansen då patienten är särskilt sårbar och suggestiv. Patientens suggestivitet och utsatthet aktualiserar etiska betänkligheter kring informerat samtycke, framför allt när det kommer till beröring. Terapeuten behöver kunna möta och normalisera omvälvande, mystiskt betonade och surrealistiska upplevelser, samt ha förmågan att terapeutiskt omvandla dessa upplevelser till meningsfulla livsförändringar för patienten. Ytterligare fynd är vikten av att främja patientens självbestämmande och att kunna bemöta och reglera patienters höga förväntningar på terapin. Terapiformen kan dessutom vara särskilt påfrestande, vilket understryker behov av terapeutens självomhändertagande.