Specialistsjuksköterskans erfarenheter av att samtala med föräldrar om barns skärmtid

Detta är en Magister-uppsats från

Sammanfattning: Bakgrund: Användandet av digitala medier och skärmar ökar i dagens samhälle, även bland barn. Allt yngre barn använder skärmar vilket ger både positiva och negativa effekter för dem. Stor del av effekterna beror på hur användandet ser ut samt balansen mellan skärmtid och andra aktiviteter. Dagens rekommendationer är inte tidsgränser för skärmtid utan det förordas istället en reflektion kring vad barnen ser på och att vuxna funderar över sitt användande. Föräldrar har ett ansvar över barnen och hur deras relation till skärmar formas. Specialistsjuksköterskor på barnavårdscentraler träffar familjer och barn från tidig ålder och har en nyckelroll för att stödja föräldrar i föräldraskapet och ge evidensbaserade rekommendationer för att ge förutsättningar för en god hälsa. Skärmtiden ökar bland barn i yngre åldrar och därför blir det relevant för specialistsjuksköterskorna att arbeta med detta. Det är inte tidigare undersökt hur specialistsjuksköterskor inom barnhälsovården, på barnavårdscentraler, samtalar med föräldrar om barns skärmtid.Syfte: Att undersöka specialistsjuksköterskors erfarenheter av att, på barnavårdscentral, samtala med föräldrar kring barns skärmtid.Metod: Kvalitativ design med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer med en intervjuguide av nio specialistsjuksköterskor på sex barnavårdscentraler användes för att samla data. Kvalitativ innehållsanalys av insamlat material genomfördes.Resultat: Intervjuerna med specialistsjuksköterskorna om deras erfarenheter av att samtala med föräldrar om barns skärmtid resulterade i tre kategorier och nio subkategorier. Möjligheter i samband med hälsosamtalet identifierades i form av specialistsjuksköterskornas ingångar till samtalet, att ha en positiv ingång och se till den unika familjen. Möjligheter hittades även i när föräldrar tog initiativ till hälsosamtalet och om föräldrar hade kunskap om skärmtid öppnades det upp för ett neutralt samtal. Hinder i samband med hälsosamtalet var att skärmtid inte poängterades tillräckligt eller tidigt nog i det nationella barnhälsovårdsprogrammet, att skärmtid var känsligt att tala om och att föreställningar om socioekonomiska förutsättningar påverkade om skärmtid togs upp i hälsosamtalet. Specialistsjuksköterskorna använde sig av olika typer av informationsmaterial, i första hand Rikshandboken, och gav rekommendationer utifrån den. Råden varierade mellan specialistsjuksköterskorna men handlade i huvudsak om den tid barnen spenderade framför skärmen i relation till deras ålder. Specialistsjuksköterskorna poängterade föräldrars inflytande över och ansvar för sina barns skärmtid och vikten av att stötta familjerna. Slutsats: Specialistsjuksköterskorna samtalade med föräldrar om barns skärmtid och upplevde både möjligheter och hinder i hälsosamtalen. Specialistsjuksköterskorna gav råd utifrån varje familjs unika situation: dock var råden inte fullt uppdaterade enligt de senaste nationella riktlinjerna. Specialistsjuksköterskorna efterfrågade utbildning och mer stöd i frågan om barns skärmtid. Nyckelord: Barnhälsovård, familjefokuserad omvårdnad, folkhälsa, omvårdnad, samtal, skärmtid. Abstract Background: There is an expanding use of digital media and screens in today’s society. The use among children is increasing and even very young children are using screens, likely affecting them in both positive and negative ways. The effects are in great parts considered be related to how the children use the screens, and the balance between screen time and other activities. The recommendations today are not concerning the timespan; rather it is promoted to reflect on what the children are viewing as well as the screen use of the adults around the children. Parents do have a responsibility regarding children and the formation and establishment of the children’s relationship to screens. Specialist nurses in child health care have a key role in supporting parents in all aspects of parenthood and provide evidence-based recommendations to form the basis of a healthy childhood. The specialist nurses meet families and their children in their early years and due to the use of screen tend to increase in toddlers it is relevant for the specialist nurses to work with the screen time. The issue on how specialist nurses at Child Health Centres have conversations with parents about children’s screen time has not yet been examined. Aim: To investigate specialist nurses experiences of conversations with parents, in the Child Health Care Service context, regarding children’s screen time.Method: A qualitative design with an inductive approach. Semi-structured interviews with an interview-guide held with nine specialist nurses at six different Child Health Centres was the method of choice to collect data. Qualitative content analysis of the collected data was performed.Results: The interviews about the specialist nurses experiences of conversations with parents about the screen time of their children resulted in three categories and nine subcategories. Possibilities in connection to the health-promoting conversations were identified in the specialist nurses way of beginning the conversations, to have a positive beginning of the conversation and to have the uniqueness of the family in mind. Possibilities were also found when the families initiated the conversation and if the parents had knowledge, which made the conversation neutral. Obstacles in connection to the health-promoting conversations were that screen time was not recognised enough or early enough in the national child health-care programme, and that the subject of screen time was a sensitive conversational topic. Ideas about socio-economic conditions influenced whether screen time were addressed during the health-promoting conversations. The specialist nurses used different types of information material and guidelines, primarily “Rikshandboken”, and gave recommendations on the basis of those guidelines. The recommendations varied between the specialist nurses but in general they were about the amount of time the children spent in front of the screen in relation to the age of the child. The specialist nurses stressed the parental influence on and responsibility of the screen time of their children and the nurses’ important role in supporting the families. Conclusion: The specialist nurses had discussions with the parents about the screen time of the children and experienced both possibilities and obstacles in the health-promoting conversations. The specialist nurses provided advice with regard to every family’s unique situation; however the advice were not fully up to date according to the latest national guidelines. The specialist nurses requested education and extended support regarding the questions about the screen time of children. Keywords: Child Health Care Services, conversation, Family-focused care, nursing, Public health, screen time.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)