Spridning av mjöldryga genom renkavle

Sammanfattning: Mjöldryga (Claviceps purpurea Tul.) är en svampsjukdom som leder till stora skador på framför allt råg och vete. Den är vanligt förekommande i Europa och befaras öka i framtiden. Renkavle (Alopecurus myosuroides Huds.) betraktas som en av de bidragande faktorerna bakom mjöldrygans spridning. Det är ett utav de mest betydelsefulla gräsogräsen i Europa och befaras öka kraftigt i Sverige framöver. Detta kandidatarbete syftar till att studera hur renkavle påverkar förekomsten av mjöldryga i fält. Arbetet består av en genomgång av litteratur samt intervju med erfarna personer inom området. Både gräs och gräsogräs kan bidra till överföringen av mjöldryga till gröda. Större mjöldrygaangrepp har observerats närmare gräskanter medan de tenderar att avta mot mitten av fältet. Förändrade odlingslandskap med större arealer bestående av gräsytor som tillåts blomma samt en alltmer utbredd användning av reducerad jordbearbetning gynnar mjöldryga. Överföringen av smitta sker framför allt genom sekundär spridning genom honungsdagg med sporer som förflyttas via insekter, regnstänk eller direktkontakt. Renkavle anses som en faktor i spridningen av C. purpurea genom att tidig blomning passar mjöldrygans livscykel och ger senare infektion av spannmålsgrödan. En alltmer utbredd herbicidresistens har dessutom konstaterats i bestånd av renkavle vilket ytterligare riskerar att försvåra möjligheten till att minimera problematiken med mjöldryga. De viktigaste faktorerna som påverkar risken för att smittas är blommornas vävnadsmotstånd samt öppenhet. Väderleken är också av stor betydelse eftersom den bland annat påverkar hur utdragen blomningen blir. En stor skillnad råder i risken för att drabbas av mjöldrygaangrepp mellan olika sädesslag, men även mellan sorter av samma spannmål. En omfattande skillnad i förekomsten av mjöldryga har kvantifierats hos olika vetesorter, det är däremot inget som tas hänsyn till i växtförädlingen eller rådgivning. För tillfället sker endast förädling på ökad tålighet mot mjöldryga bland rågsorter. I framtiden är det dock tänkbart att även ta större hänsyn till de sortskillnader som vete uppvisar. Tidigare studier som genomförts har inte behandlat svenska sorter vilket hade varit värdefullt, särskilt i drabbade områden.