And Just Like That…försökte Sex and the City bli woke : En kritisk diskursanalys av TV-serierna Sex and the City(1998–2004) och And Just Like That (2021)

Sammanfattning: När Sex and the Citys (1998–2004) uppföljare And Just Like That (2021) släpptes på HBOfanns det höga förväntningar på att bristerna gällande representation och gestaltning av ickevita och HBTQ-personer som Sex and the City (SATC) haft skulle åtgärdas. And Just LikeThat (AJLT) gjorde ett försök till att åtgärda de brister som kritiserats i medierna genom attexempelvis inkludera fler icke-vita personer. Trots att serien innehåller fler karaktärer som äricke-vita och HBTQ fick serien motta mycket kritik för att vara krystat woke. Syftet medstudien är att undersöka hur HBTQ och icke-vita karaktärer gestaltas i SATC och AJLT föratt urskilja vilka samhällsdiskurser som existerar. Undersökningen är en komparativ studieav scener från SATC (1998–2004) och AJLT (2021) och genomförs med hjälp av en kritiskdiskursanalys (Van Dijk, 2001). För att kunna besvara våra forskningsfrågor analyseras fyraklipp från vardera serie och utgår från följande frågeställningar: Hur gestaltas HBTQkaraktärer och icke-vita i SATC kontra AJLT och vilken funktion har de? Hur förhåller sighuvudkaraktärerna till HBTQ- och de icke-vita karaktärerna? Vilka samhällsdiskurser kanurskiljas i serierna? Med hjälp av Dyers (1979) teori om stereotyper, hooks (1992) teori omden oppositionella blicken och Rubys (2020) teori om tokenism för att analyseragestaltningar av icke-vita och HBTQ-personer samt för att urskilja de samhällsdiskurser somvisas i serierna. Diskurserna som kan urskiljas i serierna handlar om bejakandet avheteronormativitet och vithetsnormer och appropriering av wokekultur. Resultaten visar atttrots att det har skett en utveckling i AJLT i form av inkludering av ett flertal icke-vita ochHBTQ-karaktärer och hur ofta huvudkaraktärerna diskuterar dessa ämnen har det inte skettnågon större förändring gällande gestaltandet eftersom AJLT, precis som SATC, använderstereotyper och tokenism i gestaltningen av samhällsdiskurser, vilket i princip skulle kunnavara mer attraktivt för en yngre, mer medveten publik. De icke-vita och HBTQ-karaktärernahar fortfarande funktionen att föra den vita huvudkaraktärens narrativ framåt och existerarendast, bortsett från två undantag i studien, för att ”checka av en box”, det vill säga för attskapa en representation för enbart symboliskt värde.