"Boys don't cry" : En intervjustudie om stigmat kring mental ohälsa bland män som grupp enligt kuratorer och psykologer

Sammanfattning: Denna uppsats ämnar att belysa stigmat kring mental ohälsa bland män, specifikt hur maskulinitetsnormer kan vara ett hinder för många män att söka vård för sin mentala ohälsa. Med hjälp av kvalitativa intervjuer med kuratorer och psykologer så utforskas hur män på gruppnivå upplever detta stigma och vilka hinder för vårdsökande det kan bidra till. Frågeställningarna är strukturerade i jämförande syfte, då det är nödvändigt att analysera kvinnors upplevelser på gruppnivå för att förstå mäns upplevelser. Tidigare forskning tyder på att stigmat är en bidragande faktor till att många män inte söker hjälp för sin mentala ohälsa och att detta förmodligen är en bidragande faktor till att män är överrepresenterade i självmordsstatistiken. Empirin i denna uppsats analyseras med hjälp av Hochschilds teori om känsloregler, Goffmans teori om stigma samt Kaufman och Johnsons teori om identitetsskapande. Resultatet tyder att män ger uttryck för detta stigma i högre grad än kvinnor samt att det ofta tar längre tid för män på gruppnivå att söka vård för sina mentala besvär, där en potentiell följd blir att deras mentala tillstånd förvärras, i vissa fall tills den blir outhärdlig. Resultaten tyder även på att män på gruppnivå tenderar att undangömma sina känslor som inte är i linje med det män bör känna enligt samhällets normer, såsom sorg och ledsamhet. Följden till detta blir ofta att män håller inne dessa känslor eller i vissa fall istället uttrycker känslor som är socialt accepterat för män, såsom ilska och aggressivitet. En gemensam lösning på detta problem bland kuratorerna och psykologerna var att prata mer om ämnet. Att avlägsna detta stigma kan enbart ske om vi uppmärksammar stigmat och uppmuntrar folk att uttrycka och prata ut om sina besvär och sorger. Att det redan vid uppväxten är viktigt att uppmärksamma, oavsett kön, att det är okej att uttrycka sina känslor.